Måste dessvärre erkänna att jag har haft en otrolig tom helg, en sådan som jag har tagit mig igenom med några tårar i ögonen utan att ha någon speciell anledning till att vara ledsen. Ibland är man/jag helt enkelt lite extra känslig för livets tankar <3
Tog mig dock upp för en morgonpromenad (vi alla vet hur nyttigt det är när man känner sig lite nere) och efter 3,5 km runt sjön åkte jag även till Västersjön för att sitta några minuter där jag har spridit mina hundars Jack, Bambi och Knuts aska.
Kanske att det är en medelålderskris, tanken på alla drömmar jag hade, kanske är det glädjen över att min dotter fyller snart 18 men sorgen över min egna 18 årsdag som var allt annat än en trevlig sådan.
Är nedan stigen mot sjön där mina hundar vilar …
En av de vackraste platserna jag vet och en plats där jag har så många fina minnen ifrån. I denna sjö har jag badat naken, här har jag borstat tänderna, lekt med min lillasyster och lärt en av mina hundar att simma (ja, han var inte så duktig på det :)
På denna stig blev min mormor ormbiten som liten och stigen som idag känns som en kort stig kändes som ett riktigt äventyr att gå igenom när jag var liten. Perspektiv … Idag låter jag mig vara lite ledsen, imorgon ska jag lura lite min hjärna så att den blir glad igen :)
Är det bara jag som funderar kanske lite för mycket nu när jag snart fyller 49 år? Om två månader när 16 weeks of Hell börjar är jag nog bara tacksam om jag hinner fundera på något annat än att ta mig igenom de veckorna :)
Hoppas du har haft en mysig helg <3
Inte konstigt att man har mycket tankar i vår ålder😊 Jag fyller 50 och sonen flyttar snart hemifrån, och otroliga möjligheter finns framför mig. Jag kan göra precis vad jag vill, kanske jobba utomlands ett tag😊 Gäller bara att ta tag i drömmarna nu när det går och inte bara leva på i ekorrhjulet. Självklart sorgligt att han flyttar men spännande både för honom och mig.
Kram
Då är vi lika gamla Anna :) Vet inte om jag kan göra precis det jag vill men visst har man andra möjligheter när barnen blir större. Hoppas du lyckas förverkliga dina drömmar, själv måste jag förutom min Montana resa komma på vad jag drömmer om :)
Känner med dig, är själv väldigt låg. Kämpar just nu med att inte få ngn panikattack iallafall så övriga familjen hinner somna. Lever i en relation som borde ha avslutas för många år sedan men pga av dålig ekonomi för oss båda och en dotter med ångest och ätstörning så har livet kommit mellan. Vi har 3 döttrar i tonårens och efter att ha varit på semester själv med tjejerna i 3 veckor så inser jag ännu mer vikten att jag måste få leva. Skall bara orka ta steget….
Hej Malin, vi alla har små och stora problem som ser väldigt olika ut och den beskrivning du ger om din situation är självklart inte enkel men du verkar ha kommit till viktiga insikt vilket är en stor steg för att kunna ta beslut som inte är enkla. Oftast finns det inte rätt dag att sätta ord för sitt beslut sp hoppas du hittar styrkan att göra det så snart som möjligt för att kunna gå vidare <3 Styrkekramar till dig <3
Jag tror vi alla tänker på livet i stort som smått. Reflektion är viktigt, vi utvecklas som människor. Bara vi inte fastnar för länge i det negativa. En stund/ tag går bra😘 Sedan får man försöka hitta ett annat perspektiv. Kram
Ja, verkligen viktigt att stanna upp och reflektera och otroligt jobbigt när det negativa tar över. Har klarat av tidigare att lura lite min tjäna så ska nog klara det igen :) Tack för omtanken <3
Jag känner igen känslan av olust men ändå inte ha något att vara deppig över. Jättekonstigt. Känslan kom och gick och emellanåt hade jag väldig ångest, vilket var helt nytt för mig, hade aldrig mått på det sättet tidigare.
Nu är jag några år äldre än du och denna känsla var väldigt stark just runt 50 (är 56 nu och det har gått över) så jag förknippade faktiskt det med övergångsåldern. Googlade en del på det då och det kan vara så. Kolla med vårdcentralen – det kan finnas hjälp att få! Kram och lycka till!
Hej Nettan, ska nog ta ditt råd och kontakta vårdcentralen om det fortsätter. Kan vara övergångsåldern som du skriver för har förstått att den kan te sig väldigt olika och vara en känslig period för de flesta … Tack snälla du <3
Jag provade Femarelle när jag kände mig nedstämd utan anledning. Satt på tåget varje morgon och kände mig gråtfärdig. Efter någon vecka med Femarelle kände jag mig som vanligt igen. Finns receptfritt på apoteket. Värt att testa😊
Tack Anna för tipset, ska definitivt införskaffa detta redan imorgon, verkligen värt att testa och hoppas flera läser ditt tips <3
Nej. Du är inte ensam. Jag blev nyligen 49. Dottern nyss blivit 18. Sonen 15. Är deltidspermitterad pga jobb i resebranschen. Har helt klart för mycket tid att tänka nu. Aldrig känt mig så ”lost” i livet (vad göra? Byta karriär?) och ensam i vuxen ålder (borde skaffa fler vänner). Trots man och som sagt 2 ”barn”. Så JAPP, jag känner som du. Kram
Hej Louise, kanske inte så märkligt ändå att vi känner så när vi kanske borde känna tvärtom … I mitt fall har jag lite gammalt att bearbeta också som påverkar mig lite extra nu när min egna dotter blir lika gammal som jag var då jag hanterade en hel del negativa saker… Som du skriver finns dock många tankar och frågetecken oavsett historik, av den enkla anledningen att vi befinner oss i den ålder då vi har mer tid för oss själva med allt vad denna innebär <3 Hör av dig om du passerar Borås och vill ventilera medelålderns funderingar :) Kram till dig med <3