Mot Marbella …

Och så kom denna förmiddag då hon och kompisen Linn ska åka till Marbella och för första gången ta flyget själva för att dock direkt vid Malagas flygplats mötas av kompisen Tilda och familj som har hyrt en större lägenheten under hela sommaren.

Där ska de bo, göra utflykter som vi aldrig gjorde när vi har varit i Marbella tidigare då vi ej hade bil, se nya platser, äta på nya mysiga ställen och upptäcka helt enkelt deras favoriter i Marbella.

Att Nicole älskar denna familj gör inte saken sämre. Igår kväll sa hon att hon längtar efter sina deep talks med mamma Magdalena och att bara vara i närheten och umgås med de alla.

Därför är jag så oerhört tacksam att hon får göra denna tredje resa denna sommar, den utan oss föräldrar och där hon kanske bara får vara Nicole utan att ta hänsyn till någon mamma och pappa.

Hon har haft en fantastisk sommar men känslomässigt blev det lite tråkigt. Nicole läste för mig det fina sms som kompisen Saga hade skrivit till henne och jag kan inte i ord uttrycka hur glad och tacksam jag är för att hon och alla fantastiska vänner hon faktiskt har finns i hennes närhet. För att inte tala om att när Nicole är tillbaka från denna resa så är kompisen Matilda tillbaka efter 1 år i USA där hon har pluggat!

Umgänget, de personer som våra barn och tonåringar tillbringar sin tid med är de som påverkar de också till olika val i livet och kan inte annat än att känna mig otroligt lycklig lottad över att hon har de fina vänner (killar som tjejer).

Fortfarande lite röd och svullen igår efter de där känslorna som följer oss genom livet. Som vuxna blir vi mer cyniska och tar det kanske inte riktigt lika hårt (eller så gör vi det =) men tror att vilken vuxen som helst kan minnas den fruktansvärda smärtan som lite hjärtesorg innebär.

Nicoles sätt att packa. Film, Molly på pallen bakom sig som övervakar och en Cola Zero =)

8.45 kom Nicoles pappa och hämtade henne för att ta henne till flygplatsen (själv kan jag inte riktigt köra =) och även här har hon lyckan att ha en fantastisk pappa. Min morfar sa alltid att ”det viktigaste valet Michela är inte den du kommer att leva med men den du kommer att skaffa barn med” och jag kan inte annat än instämma.

Vi tycker inte alltid lika men han är och kommer alltid att vara den bästa pappan till min dotter och det valet gjorde jag minsann bra.

Så glad för att hon kommer iväg på denna resa nu även om jag själv kommer inte iväg på något av det som jag kanske hade hoppats på … Men det är inte lika viktigt trots allt =)