Hen eller han/hon?

Idag satt jag en stund och diskuterade genusfrågan med ett par kollegor och insåg att jag har nog väldigt starka åsikter kring detta.

Trots kurser i klassisk psykologi har jag även läst kurser i genuspsykologi och kvinnopsykologi  för typ 18 år sedan men då fanns inte ens diskussionen kring ordet “hen”.

Min åsikt kan delvis bero på att jag är italienska och för att jag är en kvinna som aldrig upplevt det som en nackdel att vara det samtidigt som att jag aldrig behövt brottas med de tankar kring vilket genus jag känner mig mest tillhörande i men jag måste erkänna att jag gillar inte att man suddar bort det där med manligt och kvinnligt och gillar inte valet av ordet “hen”  istället för användningen av han/hon om det inte gäller vissa enstaka fall där personen man pratar om/vänder sig till önskar detta.

Här i Sverige är det ett gender neutralt ord. Googlade på Wikipedia:

Hen är ett personligt pronomen som kan användas på huvudsakligen två sätt:

  • Hen kan användas könsneutralt som ett alternativ till uttryck som “hon eller han” och “vederbörande” i de tillfällen då könstillhörigheten är okänd, oväsentlig eller ska otydliggöras, som i exemplet: “Om en elev vill överklaga bör hen först vända sig till rektor”.
  • Hen kan användas för att omtala personer som inte vill kategoriseras i grupperna ”man” eller ”kvinna”. Hen kan också användas av personer med normkritiska intentioner som inte vill kategorisera mottagarna i en tvådelad könsuppdelning. Språkrådet har formulerat sig så här: “Vissa användare av denna normkritiska tillämpning förespråkar ibland att alla hon och han borde bytas ut mot hen som ett sätt att påverka språket och samhället i en mer könsneutral riktning”, “Det bör också tilläggas att få driver linjen att han och hon borde förbjudas i svenskan, utan även de mest normkritiska driver vanligtvis linjen att hen ska ses som ett komplement till hon och han.

Ibland känns det nästan som att man måste försvara sig för att man gillar att han är han och hon är hon. Med detta sagt menar man så klart inte att kvinnor ska ha sämre löner, att fördelningen på vad ska göras i hemmet ska präglas av gamla stereotyper. Jag var trots allt den kvinna som delade sina föräldradagar med pappan till Nicole från första början. Vi var hemma halvtid och jobbade halvtid, vilket ansågs ovanligt då en mamma skulle mer eller mindre förväntas vara hemma på heltid.

Det är oftast män som lagar mat till mig än jag till de så är inte alls för vissa stereotyper (bara för de som är till min fördel =) men när det gäller språket föredrar jag att skriva han/hon istället för hen även om jag vid något enstaka tillfälle har försökt för att se hur det kändes och om det inte är så att pronomen hen borde av mig användas då jag refererar till en person som så önskar.

Jag förstår nog inte riktigt känsligheten eller det provocerande i att vara man/ kvinna då jag är glad att vara född till det jag är och har som att segt sett mest fördelarna än nackdelarna.

Jag gillar när män håller upp dörren, är det fel? Varför ska det vara provocerande att tycka så? Alla förstår väl att jag är kapabel till att öppna min egna dörr men jag uppskattar gesten, måste jag bevisa att jag har kraften att göra det själv bara för att vara genus korrekt?

Alla har som sagt rätt till sin åsikt så klart men lite nyfiken. Säger du “han/hon” eller “hen” alltid eller bara vid enstaka tillfällen (isf. när?)  och vad anser du om frågan kring orden så att jag kan förstå och lära mig lite om vilken värdering man lägger bakom val av ordet på denna pronomen?

Vet ni även om Sverige är enda landet som har ett köns neutralt pronomen eller finns det flera länder som tagit till sig detta?

 

11 thoughts on “Hen eller han/hon?

  1. Hej, jag jobbar precis som du som lärare och tänker att i vårt arbete med ungdomar är hen ett utmärkt ord. Vi har flera elever som inte identifierar sig med sitt biologiska kön, några transsexuella vilket ofta kan vara svårt att gå igenom. Tycker att jag inte har rätt att välja andras pronomen och tänker att det då är perfekt att använda hen. Tills eleven själv väljer något annat. Också ett bra ord när en persons genus är okänt tycker jag.

    1. Hej Emma, säger du hen om alla dina elever? På ett föräldramöte om eleven inte är närvarande säger du till föräldrarna exempelsvis “hen är en elev som …..” eller rent konkret när säger du “hen”? Bara när du vet att den eleven/personen inte identifierar sig med sitt biologiska kön? Om man inte identifierar sig med sitt biologiska kön är man då inte den andra pronomen rent ur identifikationsperspektivet? Gärna konkreta exempel för mig som är inrutad i han/hon trots min fulla respekt för att alla har rätt till att känna sig/vara tillhörande i ett kön man inte är född i. När det gäller de tillfällen då man skriver “hen” för att man inte vet om det är “han/hon” så föredrar jag dock den långa varianten och skriver då båda =) Är Sverige enda landet som är ett genus neutralt ord?

  2. Genus och icke binär/Hen och alla andra nya ord är bara en täckmantel för psykisk ohälsa som istället för att hjälpa barnen/ungdomarna hejjas på av många av dagens lärare från väldigt låg ålder

    1. Jag håller nog inte med att man måste ha en psykisk ohälsa bara för att man inte känner sig tillhöra en viss genus men när det gäller språket och ordet “Hen” har jag nog svårt att känna att det skulle användas istället för “han/hon” för om någon skulle säga “hen” om mig skulle jag känna att det vore inte heller “politiskt korrekt”…så i vissa sammanhang kanske ett viktigt pronomen men inte i alla …

  3. Hej igen, nja bara för att man inte identifierar sig med sitt biologiska kön behöver man inte identifiera sig med det motsatta. Det finns personer som inte vill identifiera sig till varken det ena eller andra (icke binära) och som vill ha hen som pronomen. Jag använder det när jag inte känner till en persons identitet eller om jag på ett föräldrarmöte eller liknande talar om elever generellt fast i bestämd form. Finns tydligen könsneutrala pronomen i flera språk https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Könsneutralt_personligt_pronomen. Jag menar absolut inte att näpsa men har personer i min närhet samt elever på skolan som är just hen och tycker inte att de skadar nån genom att vara det. Däremot är det ju svårt att vara hbtq som ung i skolan. Många har det väldigt tufft. Allt gott /Emma

    1. Jag tycker bara att det är intressant när jag konkret får höra när det finns situationer då man känner att detta pronomen är bra att användas förutom vid de tillfällen då personen har själv påpekat att han/hon inte känner sig varken som han eller hon (om någon nu berättar det vid en viss ålder). Att använda det i det dagliga språkbruket har jag nog lite svårt att känna att jag skulle göra men självklart skulle jag definitivt välja att göra det om någon säger att hen önskar det. Tack för upplysningen, alltid intressant att sakligt diskutera ett ämne. Allt gott till dig med och tack för kommentaren.

  4. Hej Michaela!

    Jag skulle kunna raljera hur mycket som helst om ämnet, men nöjer mig med att konstatera att du verkligen träffar huvudet mitt på spiken! Instämmer i varenda pixel, i varenda bokstav, i varenda ord, i varenda mening! Väl skrivet???!

    1. Du får gärna raljera, jag tycker att det är ett intressant ämne så länge man uttrycker sig med respekt för att alla kan ha/har olika åsikter. Jag har min men gillar när andra har en annan. Känner bara en viss tveksamhet när man ska sudda bort allt som har med manligt och kvinnligt att göra för att vi ska vara så neutrala som möjligt, DET har jag nog lite åsikter om för jag gillar att vara kvinna, stolt att vara det och vill gärna vara en “hon” … =)

    2. Blanda inte ihop kön med manligt och kvinnligt. Du kan vare en manlig kvinna och tvärtom. OCh det handlar inte om att sudda bort utan att uppmärksamma stereotypa karaktärsdrag som vi etiketterar individer utifrån deras kön. Hur vi framställer flickor/kvinnor och pojkar/män.

      Ett tankexperiment: Tänk dig en tvåsidors porträttering av en verksställande direktör. Fotografen ska ta några bilder ger följande instruktioner: Kan du sätta dig på skrivbordet… Benen i kors… och så huvudet lite snett…

      Är den verkställande direktören man eller kvinna? Jo, sannolikt en kvinna.

      Nu gissar jag att du börjar att tänka i banor om att sudda bort igen. Men tänk då på att kvinnligt inte det samma som att vara kvinna.

      Varför inte porträttera en man på ett kvinnligt sätt ibland. Eller en kvinna på ett manligt.

    3. Jag vet att manligt och kvinnligt hör inte nödvändigtvis inte ihop med kön men gillar inte pronomen “hen” ändå. Kanske att det är fel och kanske att jag ändrar mig med tiden …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *