Imorgon fredag kommer första antagningsbeskedet gällande de Universitetskurser jag har sökt att plugga nästa termin, dvs. med start mitten på januari.
Jag är idag utbildad till gymnasielärare i italienska/psykologi samt till beteendevetare.
Jag älskade att ta med mig min take away kaffe, lyssna på en bra föreläsare och diskutera olika ämnen i grupper. Det var en fantastisk rolig period i mitt liv och så var jag faktiskt rätt så duktig på det.
När jag födde Nicole pluggade jag filosofi vid sidan av mitt jobb som gymnasielärare och missade en enda lektion för att föda =)
Känns lite märklig att ibland beskriva sig själv som ”duktig” men jag var driven och hade en massa energi, den energin som jag idag numera saknar pga. misslyckanden i den svåra branschen som klädindustrin faktiskt är, speciellt om du bor i en liten stad som Borås som präglas av uniformitet (där alla skall klä sig likadant), med byggnationer på gatan utanför butiken i månader och med butiker som tar de märken du var först med.
Inte konstigt att blodtrycket skjuts i höjder och om jag inte vill äta tabletter resten av mitt liv så måste jag hitta tillbaka till den där meningsfullhet som gör oss människor glada & nöjda.
När jag var hos en studievägledare på universitet för typ 7-8 månader sedan tittade hon på mig och sa att hon aldrig hade träffat någon som hade så många universitetspoäng som mig vilket fick mig att där gråta då hennes blick visade beundran över att jag har lyckats med något (om man nu tycker att samla universitetspoäng är att lyckas med något =)
Den blicken hade jag glömt hur den ser ut…
För några månader sedan satt jag mig och sökte olika Universitetskurser som har med min utbildning som beteendevetare att göra då det är där mitt intresse finns.
Rättspykologi är den kursen jag helst hoppas komma in på för tänk att få plugga gärningsmannaprofiliering & vittnespyskologi på just Universitetet med duktiga forskare i ämnet som lärare.
OM jag kommer in skall jag definitivt testa min hjärna igen och sätta mig på skolbänken trots mina 46 år. Jag tror på fullaste allvar att det är aldrig för sent att lära sig och utvecklas. Finns inget sämre är att gå och vantrivas oavsett om det handlar om jobb och/eller relationer.
Att bryta ett mönster känns lite läskigt men att inte göra det vore för mig det sämsta möjliga alternativet.
Jag behöver stimulans för jag har idag stagnerat …
Dags att ta tag i livet igen oavsett ovissheten som hör detta till. Vem vet, jag kanske skall maila Leif GW Persson och fråga om jag kan få praktisera hos honom?
När jag gick till stans mest kända psykolog här i vår småstad som även har jobbat med polisen var hennes råd ”plugga och skriv en bok”.
Nu är det dags att följa åtminstone en av hennes råd så håll tummarna för mig för även om jag skriver som om jag redan har kommit in så har jag definitivt inte gjort det och dessa kurser är bland de som har mest sökande till.
Kommer jag inte in nu så söker jag igen, nu skall jag ta fram den där envishet som har hjälpt mig tidigare i livet.
Håll nu tummar och tår för mig <3
Hej! Får man fråga varför du inte jobbar med det du är utbildad inom? Du verkar ju så intresserad av ämnena. Det är ju säkert bla tryggare att vara anställd också, än att vara egen företagare (tänkte på ditt höga blodtryck) :)
Hej Maria, då det var över 10 år sedan jag utbildade mig så känner jag att jag vill läsa en mer inriktad kurs som gör att jag har något som de flesta andra beteendevetare kanske saknar och så behöver jag nog aktivera lite hjärnan igen efter att den har stagnerat lite =)
Helt rätt, vi har ju bara denna chansen att göra det bästa för oss själva! Håller tummarna att du blir antagen!! Kram till dig
Tack Grethe,dags att skapa förändringar istället för att bara klaga =)
Klaga måste man få göra ibland men mkt mer givande att göra något åt sin situation. Försöker oxå söka nya vägar i min” halvnöjda ”tillvaro så känner igen mig i mkt av det du skriver. :)
Tror att vi är många som känner sig antingen inte alls nöjda eller halvnöjda men av säkert olika anledningar och då livet är alldeles för kort så får man nog försöka göra något åt det. Det har dock tagit sin lilla tid att bara bestämma mig för att söka till olika kurser då jag har nog tappat lite självförtroendet och gnistan under dessa år. Hoppas båda kommer tillbaka oavsett om jag kommer in på de kurser jag hoppas eller inte =) Lycka till med dina egna beslut och vägar …
Du är en förebild, så modig! Önskar dig lycka till! Kram
Tack Maria <3
Ååå hoppas du kommer in. Håller med dig att det är såå tufft i klädbranschen, och det är inte bara i Borås, utan även i huvudstaden. Ruttet det där med att andra tar märken som man var först med. Det är en tumme ner för leverantörer som är så kå…a på att sälja.
Jag överväger också att göra ngt annat, men måste bli frisk och återställd först.
Håller tummarna imorrn/ Kram
Tack Katja. Håller med att leverantörerna har verkligen ett ansvar där speciellt i en sådan liten centrum som oss där vi butiker ligger 200 meter ifrån varandra. Så tråkigt när man ser sina märken dyka upp hos andra som är större när det finns mängder med fantastiska märken att välja mellan… Nåväl, öppnar jag agentur så skall jag hålla sådant i tankarna själv =) Hoppas du känner dig bättre och starkare … Kram