Vänskapsbrev …

I en värld där det handskrivna är mer eller mindre borta om nu inte en signatur räknas så tillhör jag de gammalmodiga som uppskattar det som skrivs med papper och penna.

Att sätta sig och skriva för hand betyder att man tänker till det man vill förmedla då man kan inte bara enkelt radera och ändra om, det handskrivna innebär engagemang i att gått och köpt papper, fixat de där pennorna som man aldrig hittar när man behöver de och framförallt står de för något riktigt personligt som jag tycker att vi människor har dessvärre tappat bort. Man ger bort av sin tid, den där tiden som vi jagar och som idag är en samhällsbrist för de flesta människor.

Idag kl. 7 samlades Nicole och någon mer kompis för att vinka hejdå till Nicoles bästis Matilda, ni vet den underbara tjejen som har följt med oss både till Paris i maj och till Marbella nu i juli.

Vad vi älskade vårt lilla hotel i Paris (Hotel Magda) och efter 4 dagar ville ingen av oss åka hem, Paris var staden där vi ville äta frukost på Ladurée dagligen  och bocka av den där Bucket list tjejerna hade skrivit ihop.

Marbella blev också en underbar semester genom att vi hyrde en mysig lägenhet genom hyramarbella.se och där vi njöt av vädret och av det där ”il dolce far niente” (konsten att inte göra något) som ibland är viktig. Vi hann dock med en hel del även där förutom att koppla av på vår favorit Trocadero beach club.

Driven, ambitiös och med ett gott hjärta har hon nu tagit möjligheten att åka över till USA där hon nu ska plugga i 1 år medan alla andra hennes kompisar här hemma börjar på gymnasiet.

Jag förundras och tycker att det är fantastisk att man vågar ge sig ut i världen redan i hennes ålder speciellt med tanke på att hon ska bo hos främmande människor, gå i en skola där hon inte känner någon MEN hon kommer att fixa detta för så är Matilda.

Förutom driven så har hon också lämnat till Nicole något som fick mig att gråta och bli glad över samtidigt. Hon lämnade olika kuvert med olika teman skrivna på de som hon ska öppna just när orden på framsidan får henne att känna att hon hade velat ha sin Matilda där lite extra.

I ett år framåt är hon alltså iväg så hon har verkligen tänkt till när hon har döpt de olika breven.

”Öppna mig om du har killprat”, Matilda, darling får jag också läsa i de lägen vad du har skrivit? =)

En av kuverten fick hon öppna redan idag medan Matilda själv är på flyget mot USA. Det var ett långt, känslosamt och vackert brev som jag fick lyssna på när Nicole läste upp och jag grät för det gick inte att inte bli berörd. Att någon älskar min dotter så mycket gör mig så glad och att hon har en sådan fin vän gör mig varm i hjärtat. De skrivna orden är dock deras och inget som kommer i bloggen så klart för det personliga är också det privata.

Det är många som är oroliga för att sina barn umgås med fel vänner, är i fel umgängeskrets och än så länge är jag nog den som tycker att Nicole har förmånen att ha fantastiska tjejer som vänner. DET är en lyx hon har och en lyx för mig som förälder att känna.

Första brevet innehöll även en nyckel som hon får reda på vad den ska användas till när Nicole kontaktar henne när hon väl är framme i sitt nya hem utanför New York.

Till våren planerar vi att tillsammans med Ann-Louise och Saga (som vi hade en skön vecka på Cypern med) åka till New York för att bland annat möta upp vår lilla Matilda.

Vill du läsa om hur det är som tonåring att plugga utomlands så bloggar Matilda HÄR

Själv är jag minst lika nyfiken som Nicole vad den där nyckeln i första kuvertet går till.

Matilda, du är förstås redan saknad  och åter tusen tack för att du är en sådan fin vän till min dotter <3 Alla dina tjejkompisar  kommer att vänta på dig när du är tillbaka och så kommer vi och hälsar på dig till våren <3 Lycka till modiga tjejen, du kommer att uppleva fantastiska minnen medan dina kompisar finns kvar här  … Bilden nedan är lånad från  Marita, hennes mammas Facebook sida.

Tandborstfällan … =)

Denna dag har verkligen varit sådär söndags skön som söndagar kan vara om man inte har några måsten.

Jag hann med att gå till mamma och med henne ta en kortare promenad innan min tonåring vaknade vid typ 11.30 =)

Jag fick åka och handla själv för något hon, i vanliga fall, tycker är roligt orkade hon inte (gissar att för mycket sömn tröttnar ut en tonårskropp) göra idag.

Försöker tänka på att det är mycket som händer i den där kroppen och att sömn är något hon behöver.  På måndagar börjar hon något senare, jag har sagt till henne att hon skall borsta tänderna för att få det där klassiska svaret ”jag gör det sen, innan jag somnar” men så har jag nu tagit en bild över placeringen på våra tandborstar för imorgon bitti skall det bli spännande att se om hon verkligen gjorde det =)

IMG_1117

Jag gissar att hennes gula tandborste inte har flyttats en mm. , en slutsats jag grundar på tidigare erfarenheter kring liknande ”jag lovar” =)

Som du ser finns det potential för att bli detektiv i mig =)

Dags att sova här, buonanotte …

 

Att få börja prata med henne igen om ca 5 år =)

Idag har det regnat här i vår småstad och det tillsammans med att det blir alltmer mörkare på eftermiddagen gör att hösten är ett faktum trots att vi bara är i början på september månad.

Lite tidigt, lite märkligt och lite mysigt …

Denna klassiska marinblå pullover från Gestuz finns 1/S kvar för nu 799:- och så självklart har jag börjat använda min favoritsko för hösten/vintern: Mou boots.

Älskar att gå barfota i de … skönaste känslan.

21462286_1352396068191342_5288720571494626795_n

Jag har hamnat i en dokumentärbubbla vilket inträ lite då och då och det är alltid spännande sådana som har kriminologi som tema som jag väljer att titta på.

Det finns nämligen så otroligt många intressanta dokumentärer att jag lätt skulle spendera en helg framför datorn vilket jag nog skall göra någon regnig helg i november.

Imorgon efter stängning skall Nicole och jag åka och köpa lite saker till hennes födelsedagskalas men just nu är hon i sitt sovrum där hon stänger in sig så fort hon kommer hem.

Som en vän till mig sa ”du får se henne om 5 år för så lång är den perioden som präglas av att de vill vara själva eller med vänner”.

När jag blir 50 får jag helt enkelt kanske börja prata med henne igen, kul att ha något att se fram emot för just nu tycker hon att jag både är högljudd och visar mig lite för ofta =)

Har du en tonåring hemma?