R.I.P. Knut Castellari <3

Min och Nicoles älskade Knut har nu fått somna in.

De senaste 1-2 månaderna har min lilla älskling knappast orkat gå runt huset. Stadsparken har vi besökt bara när jag har burit honom dit. Hjärtat orkade inte längre så Nicole och jag tog det gemensamma beslutet tillsammans med vår veterinär att vi skulle få låta honom somna in hemma, omringad av sin familj med veterinären som gav honom först lugnande, vanlig insomningsmedel och slutligtvis det som gör att de lämnar oss för alltid.

Han somnade med sitt lilla huvudet på min hand och snarkade som vanligt fram tills den där slutliga spruta som han fick när han redan sov och som gjorde att han numera är den lysande stjärnan i himlen som han redan var på jorden.

Vi har i två dagar väntat in denna kväll och tårarna har varit många under dessa timmar. Saknaden är så otrolig stor för vem ska nu älska åtminstone mig så ovillkorslös som han har gjort i nästan 12 år?

Man brukar säga att vi människor kan minnas händelser från vårt liv först när vi är runt 3-4 år vilket även innebär att Nicole har haft Knut omkring sig hela sitt liv.

Minns som igår när jag kom hem med honom och Nicole som då var 3 år satt och väntade i vårt vardagsrum med sin farmor som passade henne medan jag åkte till Luleå för att hämta honom. Vi ville först ha en tik i den mer klassiska och vanliga brun/röda nyansen men när uppfödaren skickade bild på honom, var vi helt sålda. Flyget bokades och Knut hämtades.

Nicole och Knut har växt ihop tillsammans …

Tänk vad mycket han har fått uppleva och tänk vad mycket kärlek han har fått från alla möjliga håll. Från människor på stan som dagligen stannat oss för att uttrycka att han är den sötaste hunden de har sett till kunder i butiken som var mer intresserade av honom än att titta på kläderna, från personalen på Kafé Orion som varje morgon skämde bort honom med ett par köttbullar när han ivrig ”drog” dit mig på vår morgonrunda till alla fantastiska människor som har passat honom när jag har varit bortrest. Han har varit en älskad hund som spridit glädje genom sina små runda söta ögon och sitt charmerande sätt.

Någon föreslog att jag skulle skriva en bok och låtsas att det var Knut som skrev den för tänk på allt han har sett och hört under sina 12 år med mig =) Tänk alla dejter under årens lopp som han har fått följa med på och alla de som jag inte var intresserade av och skyllde då på honom som en ursäkt för att vara ”tvungen” att gå hem. Han har upplevt mycket min Knut och kanske en dag hans memoarer kommer att publiceras …

Världens snällaste ögon …

Vi är skapta för att fly från döden men att dö är en del av livet så försöker nu istället omsluta den tanken, tacka för de fantastiska 12 åren han har givit oss som familj och hoppas att han får träffa alla kära på andra sidan som väntar på oss när det är vår tur.

Nicole spelade igår in hans snarkningar så att vi ikväll kan ligga i sängen, kramas och lyssna på ”honom” medan vi tänker på vår lille hårboll med kärlek och tacksamhet men som nu har för tillfället har lämnat oss <3

R.I.P. Knut <3

Skall imorgon lägga ut några bilder från kvällen men nu är mina ögon alldeles för svullna för att ens se vad jag skriver …

Tack snälla för alla meddelanden på Instagram, fb, mm.