Två handskrivna brev …

Idag har jag fått ett handskrivet brev, något man numera sällan får men som i min värld är väldigt uppskattat.

Brevet bevisar att någon har tagit fram papper och penna, skrivit orden med mer eftertanke än det där mailet man skickar på någon minut, köpt ett frimärke och postat det. Ett handskrivet brev visar helt enkelt att någon har tagit sig tiden och att få den tiden i present är sällsynt och fantastiskt.

Den någon som skickade brevet till mig är min egna syster <3  Innehållet får dock vara personligt som ett kärleksfullt och personligt brev skall vara.

(Till vänster min farfar, Melissa och jag)

IMG_8592

Med i kuvertet fanns även några kort på oss när vi var små och så ytterligare ett handskrivet brev som fick mig och får mig att gråta för även om vi ibland försöker förtränga vissa saker så är vi påverkade av de, dagligen i allt vi gör, beslutar och i våra rädslor. Brevet som var daterad den 16 augusti 1997 var skriven till mig från min pappa under en period i hans och våra liv då han var påverkad av en hjärnblödning som gjorde att han förlorade talförmågan.

(Till vänster jag i en liten balja i köket i stugan i Västersjön under en av våra sommarbesök från Italien och till vänster en sjungande syster)

IMG_8589

Jag älskar det handskrivna och ibland behöver man möta upp sina känslor och minnen oavsett om det handlar om en promenad i Västersjön eller det där brevet sommin pappa fick en gång hjälp med att skriva till mig. Så tacksam för att min syster skickade detta till mig och så tacksam för att hon finns <3

Nu skall jag gömma lite presenter till Nicole, ta ett varmt bad, ta på mig en skön pyjamas och tänka lite tillbaka på den där flickan i baljan som var jag.

<3

 

Att gråta minnen …

Imorse när jag vaknade denna söndag morgon vid 730 (sovmorgon i mitt fall) så tog Knut och jag bilen och åkte ut till Västersjön och då till Nikolaigatan där min mormor och morfar hade sin sommarstuga och som är den platsen dit vi alltid åkte några veckor på sommaren när vi bodde i Italien.

IMG_8285

Så fort vi åkte ner på denna lilla gata så började pappa tuta och då visste mormor och morfar att ”italienarna var framme” =)

Det är något magiskt här för det är det enda stället i min närhet där jag har barndomsminnen och helt underbara sådana. Min pappa var mono depressiv med allt vad detta innebär men när vi var här på somrarna då var han så underbar som bara min pappa kunde vara.

Kanske pga. av just det och en massa andra minnen så kom tårarna så fort jag lämnade bilen. Lite chockande men kunde inte stoppa de men torkade de så fort jag såg en äldre man komma på vägen där jag gick med Knut.

Han stannade och frågade den där typiska frågan som man kanske bara ställer där få bor ”God morgon, vem är du?” och självklart berättade jag att jag var Sune och Annas barnbarn som alltid kom dit varje sommar och som besökte stugan varje sommar fram tills den såldes till ett par som rev ner den för att bygga ett året runt bostad.

Vi stod nog och pratade i närmare 30 minuter och jag sa att jag mindes att de hade haft häst på besök vid deras hus när jag var liten och att jag då var så avundsjuk då en häst var min största önskan. Han och frun bor fortfarande där men får klara sig själva och känner sig lite ensamma trots dotterns veckobesök. Fick reda om en massa saker från denna äldre man med snälla ögon som bara ville prata och som mötte mig som också ville prata.

”Jag har inga datorer och bara en mobil som jag aldrig använder. Du vet min fru och jag träffades på dansen i Folkets Park medan idag använder människor datorer för att bli kära” Log för Folkets Park var nog även den platsen där mina morföräldrar träffades <3

Vi fann helt enkelt varandra på Nikolaigatan denna söndag morgon i detta vackra väder som präglar denna magiska dag. Sa till honom att jag kommer nog och promenerar även nästa söndag och att jag då kanske knackar på deras dörr. ”Det är du så välkommen att göra för då bjuder jag gärna på en kopp kaffe och sedan kan jag baka något snabbt med jordgubbar och grädde för det är det enda jag kan göra”  Men hur gott lät inte det tänkte jag och kommer med största sannolikhet att åka dit och knacka på deras dörr nästa söndag <3

IMG_8290

Vi lämnade varandra då han skulle hämta tidningen i sin brevlåda medan Knut och jag gick ner till sjön. Tårarna kom tillbaka för kände mig som om jag förflyttades tillbaka 30-40 år då den lilla stigen kändes så spännande och lite farlig då mormor blev där en gång biten av en huggorm och man fantiserade om skogens djur som bodde gömda bakom alla träden.

Så många gånger jag har badat i denna sjö och mina två hundars aska är spridd där… En magisk plats med en massa härliga och helt underbara minnen.

Bryggan såg definitivt inte så ut när jag var liten =)

IMG_8309

IMG_8301

Jag satte mig på bryggan med Knut i solen och grät nostalgiska minnen <3

Lite egen terapi i den bästa miljön …

IMG_8305

När jag kände mig redo så gick vi tillbaka till min bil som väntade på oss för att ta oss hem till stan igen …

IMG_8314

Klockan är nu 1030, klockan 11 skall jag på ansiktsbehandling så får skynda på här, 15 skall jag hämta Nicole som har sovit över hos en kompis och ikväll skall jag ut och springa med Nettan …

Härliga söndag <3

En alldeles perfekt söndag …

Vid lunchtid kom en vän och tillsammans med Nicole och Knut åkte vi till Mio då Nicole är i behov av en ny säng.

Är man 14 så vill man inte längre ha en 90 säng men en ”riktig” sådan så vi gick och tittade på olika Kontinental madrasser i olika prisläge.

Det fanns en hel del olika alternativ men hon fastnade framförallt för två stycken.

Efter Mio kom jag med förslaget att åka till den platsen i Sverige som jag älskar mest än någon annan då jag förknippar den  med underbara minnen.

IMG_8790

På denna gata hade nämligen min mormor och morfar sin sommarstuga, den stuga som vi alltid åkte till, från Bologna sedan födseln varje sommar för att där tillbringa  2-3 veckor med den svenska släkten.

Då vi oftast bilade minns jag fortfarande hur pappa började tuta så fort bilen svängde ner på Nikolaigatan för att försäkra sig att mormor och morfar skulle höra att ”italienarna var nu framme” <3

Stugan såldes för 5-6 år sedan och de som köpte den rev ner den för att bygga ett året runt hus.

Lllstugan hade de kvar för vi åkte förbi för att kolla om den stod där.

Det var nämligen i lillstugan morfar och jag sov med skogen bakom oss och där låg vi och läste var sin bok på kvällarna medan vi åt Marabou choklad som han alltid smög med sig och hade i sin lilla låda till oss.

Skulle jag vinna några miljoner skulle jag köpa lillstugan tillbaka för den är förknippad med lugna och mysiga barndomsminnen.

Denna söndag gick vi ner till sjön (där vi alla alltid var när det var dags att bada) och där hade de nu byggt eller ställt dit en brygga där man kunde sitta och det var precis vad vi gjorde med vår Burger King picnic som vi köpte på en Drive In på vägen dit.

IMG_8766

IMG_8739

Något kyligt men soligt och jag hade önskat stanna där i en timma minst för att låta alla minnen komma till mig och njuta av de …

Har man dock en tonårsdotter så ser hon dock inte förtjusningen i en sådan här liten utflykt även om jag tror att hon tyckte att det var både roligt och mysigt då den varade ”lagom länge” =)

IMG_8754

IMG_8755

 Så fantastiskt vackert <3

IMG_8762

Nicole snappade lite bilder på Knut …

IMG_8764

Jag njöt istället <3

IMG_8774

Lite röd i ansiktet då jag håller på med mina krämer från Dr Obagi för att få bort lite ”gammal hud” och i processen är man inte som fräschast direkt …

(Tröja och byxor från Love Moschino)

IMG_8777

Och om jag hade önskat stanna ett tag till så fick jag ge mig gentemot övriga i sällskapet.

Vi gick tillbaka på den stigen som jag har gått på redan som barn under mina sommarvistelser i stugan i Sverige och som då kändes som ett äventyr i skogen då man trodde att man kunde möta både troll och spännande djur som hade skogen som sitt hem.

IMG_8784

 Tacksam helt enkelt för denna mysiga söndag som har för mig varit alldeles ”perfetta” <3

IMG_8787

unnamed-2

Nicole skall på Gudstjänst medan jag skall nog titta på ytterligare en True Crime dokumentär …

Hoppas att även du har haft en skön söndag, nästa vecka landar jag vid denna tid i Bologna för att tillbringa 3 dagar med min syster och syskonbarn, känns nästan overkligt och helt underbart <3