En ”sista” hälsning …

Vill verkligen tacka för er värme och omtanke, lovar att den är mer än välkommen för har man delat 12 år tillsammans och om man är en liten famiglia som min är så blir en hund så mycket mer än en hund.

Igår tog jag ut honom en sista gång och jag bar honom till en park så att han kunde få gå där i sin egen takt bland det gröna.

Sedan kom Nicole, en stund senare Louise och vid 18 veterinären som jag är enorm tacksam för då hon gjorde detta här hemma. Jag hade satt på mindfull musik i bakgrunden och veterinären förklarade sakligt vad hon skulle göra. Nicole ville vara med för hon var rädd att hon skulle annars ångra det. Nu tycker jag att hon gjorde det rätta så att hon fick se hur harmoniskt allt gick till istället för att kanske fantisera ihop en helt annan bild om det.

Jag har aldrig förstått anledningen till att man vill ta bilder på någon som har dött, skulle aldrig i min vildaste fantasi få för mig att fota en död kropp men igår kunde jag inte låta bli att fota honom när han låg i den hundsäng jag hade köpt några dagar tidigare. Kanske kunde jag med att ta fram kameran av den enkla anledningen att han såg så fridfull ut, som om man endast låg och sov eller så ville jag bara fota honom som en påminnelse, när jag tvekar och letar efter honom med blicken, att hans lilla kropp inte längre är levande.

Fridfullt och utan smärta fick han somna in, ett värdigt avslut på ett fantastiskt liv. Som någon väldigt fint kommenterade ”beklagar sorgen och gratulerar för era 12 år tillsammans” Exakt så är det <3 Någon annan av er skickade länkar till några dikter så satte ihop en egen liten sådan.

Bilden nedan är tagen första veckan vi hade Knut, minns den dagen som idag <3

Inatt låg jag som vanligt halva natten utanför dörren till ditt sovrum och halva utanför Nicoles. Jag ville bara titta till er och såg att ni båda låg och grät och kunde inte somna.  Jag tittade på er med mina små runda ögon och ville trösta er och lika mycket ville jag trösta dig ikväll när du kom hem i eftermiddag och började åter gråta efter ett samtal du hade.

Jag nosade på dig för jag ville inte att du skulle känna dig ensam när du kände dig som ensammast i världen. Jag satt där bredvid dig och tittade på dig när dina ögon fylldes åter med tårar för att du inte vet vad du ska göra inför vissa beslut. Jag tittade på dig och någonstans kanske du kände det för du tittade på golvet och sa mitt namn. Jag viftade på svansen och sökte dig med min lilla blöta nos. Jag hoppas att du kände att du inte satt där ensam …

Du såg så ledsen ut och jag ville bara ligga i din famn för att försäkra dig om att du är värd den kärleken du behöver och är värd. Alltid kommer jag att finnas här hemma med dig, Nicole och Molly och ibland kommer ni att känna min närvaro väldigt starkt, höra mig snarka när du sover, höra mina tassar gå på golvet för alltid kommer jag att vaka över er för även om jag är liten så är min kärlek till er så otrolig stor och den lever för alltid …  <3

 

R.I.P. Knut Castellari <3

Min och Nicoles älskade Knut har nu fått somna in.

De senaste 1-2 månaderna har min lilla älskling knappast orkat gå runt huset. Stadsparken har vi besökt bara när jag har burit honom dit. Hjärtat orkade inte längre så Nicole och jag tog det gemensamma beslutet tillsammans med vår veterinär att vi skulle få låta honom somna in hemma, omringad av sin familj med veterinären som gav honom först lugnande, vanlig insomningsmedel och slutligtvis det som gör att de lämnar oss för alltid.

Han somnade med sitt lilla huvudet på min hand och snarkade som vanligt fram tills den där slutliga spruta som han fick när han redan sov och som gjorde att han numera är den lysande stjärnan i himlen som han redan var på jorden.

Vi har i två dagar väntat in denna kväll och tårarna har varit många under dessa timmar. Saknaden är så otrolig stor för vem ska nu älska åtminstone mig så ovillkorslös som han har gjort i nästan 12 år?

Man brukar säga att vi människor kan minnas händelser från vårt liv först när vi är runt 3-4 år vilket även innebär att Nicole har haft Knut omkring sig hela sitt liv.

Minns som igår när jag kom hem med honom och Nicole som då var 3 år satt och väntade i vårt vardagsrum med sin farmor som passade henne medan jag åkte till Luleå för att hämta honom. Vi ville först ha en tik i den mer klassiska och vanliga brun/röda nyansen men när uppfödaren skickade bild på honom, var vi helt sålda. Flyget bokades och Knut hämtades.

Nicole och Knut har växt ihop tillsammans …

Tänk vad mycket han har fått uppleva och tänk vad mycket kärlek han har fått från alla möjliga håll. Från människor på stan som dagligen stannat oss för att uttrycka att han är den sötaste hunden de har sett till kunder i butiken som var mer intresserade av honom än att titta på kläderna, från personalen på Kafé Orion som varje morgon skämde bort honom med ett par köttbullar när han ivrig ”drog” dit mig på vår morgonrunda till alla fantastiska människor som har passat honom när jag har varit bortrest. Han har varit en älskad hund som spridit glädje genom sina små runda söta ögon och sitt charmerande sätt.

Någon föreslog att jag skulle skriva en bok och låtsas att det var Knut som skrev den för tänk på allt han har sett och hört under sina 12 år med mig =) Tänk alla dejter under årens lopp som han har fått följa med på och alla de som jag inte var intresserade av och skyllde då på honom som en ursäkt för att vara ”tvungen” att gå hem. Han har upplevt mycket min Knut och kanske en dag hans memoarer kommer att publiceras …

Världens snällaste ögon …

Vi är skapta för att fly från döden men att dö är en del av livet så försöker nu istället omsluta den tanken, tacka för de fantastiska 12 åren han har givit oss som familj och hoppas att han får träffa alla kära på andra sidan som väntar på oss när det är vår tur.

Nicole spelade igår in hans snarkningar så att vi ikväll kan ligga i sängen, kramas och lyssna på ”honom” medan vi tänker på vår lille hårboll med kärlek och tacksamhet men som nu har för tillfället har lämnat oss <3

R.I.P. Knut <3

Skall imorgon lägga ut några bilder från kvällen men nu är mina ögon alldeles för svullna för att ens se vad jag skriver …

Tack snälla för alla meddelanden på Instagram, fb, mm.

 

Mou boots & höstfärger …

Det går inte att gå igenom Stadsparken utan att beundra alla vackra nyanser som kännetecknar hösten så Knut fick en extra runda idag så att jag kunde dricka färdigt min kaffe.

photo

Mina underbara MOU boots i sneakers model finner du hos www.lavendettaclothing.se

IMG_2403

Tänk dig att vara över 10 hundår (som Knut) och se ut som valp? Ja, 99% av alla de som stannar upp när de ser honom tror att jag går med en vilket får mig att le, speciellt när de får den där speciella bebisrösten som man lätt växlar till när man pratar med valpar och bebisar.

Du kanske känner igen dig? Undra varför vi skall prata på det där märkliga sättet vid synen av små barn och djur? =)

Den vita nosen visar dock på en respektfull ålder.

IMG_2399

Idag blir det jobb till 18 och sedan skall jag köpa en mumsig sallad till mor och leverera den till henne på sjuhuset för att få in lite andra smaker än de som serveras.

Förstår henne =)