Paketöppning & mys …

Nicole kom vid 15 tiden så innan dess var jag och köpte blommor, en bit av hennes favorit cheese cake med ljus och så slog jag in resterande paket.

Ställde fram allt på bordet så att det skulle se lite festligt ut <3

img_6720

img_6725

Ingen valp eller dator som hon helst önskade sig men en massa annat, vissa saker hade hon nämnt, vissa andra blev små överraskningar. Även Knut hade självklart sparat ihop till ett vackert paket <3

Ingen dålig hund vi har …

img_6730

Och efter paketöppning och blåsning av det lilla rosa ljuset på cheese caken fick hon göra det hon önskade mest vilket visade sig vara lägga sig i sin nya mjukisdress och titta lite på sin favoritserie medan jag gick ut med Knut till Stadsparken innan vi skall ut och äta, min 14åriga dotter och jag <3

Min mamma är i Italien och min syster bor där med mina syskonbarn så det blir helt enkelt bara vi två  men så skall vi fira nästa lördag då vi skall ut och äta med Linda och Nicoles kompis Holly så det får helt enkelt bli en middag för två ikväll …

Idag har jag vädrat mina ben (regnigt imorse men soligt nu på eftermiddagen här i småstaden)  i denna läckra klänning i army färg från coola brand Oneteaspoon. 1/XS, 1/S, 1/M & 1/L finns kvar i webshopen <3

Till klänningen de underbara  bootsen från  italienska El Vaquero.

img_6741

img_6740

Nu önskar jag dig en trevlig kväll för här skall vi fira lite lite till, man fyller ju trots allt 14 en enda gång <3

Idag blev hon tonåring <3

Jag kan inte annat än att känna ibland någon längtan över att vilja få vara liten igen för att bara få åter uppleva det där pirret som man känner när något spännande skall ske som att fylla år…

Nicole hade själv satt på sin mobil på väckning vid 6 då hon ville vara säker att jag inte hade glömt, ett litet bevis över längtan till denna dag.

Sådant glömmer jag inte och glömde så klart inte idag när Knut och jag gick till köket för att ta fram den där cheese cake tårtbiten som hon hade önskat sig och för att tända ett ljus som traditionen vill när vi skall tåga in till sovrummet och till en dotter som låtsas sover samtidigt  som min hemska och tonlösa sångröst skall försöka sig på grattis sången på italienska.

”Tanti auguri a te, tanti auguri a te, tanti auguri a Nicole, tanti auguri a te … ” <3

IMG_0916

Den här lilla söta och speciella famiglia med en numera tonåring till dotter och snart en liten pensionär till hund <3<3

IMG_0918

Förutom resan till London så fick hon en necessär från Marlene Birger, från Knut ett armband från Lily & Rose, från butiken en t-shirt från nyinkomna Juicy Couture (allt skall fotas nästa vecka) som tack för att hon står ut med en arbetande mamma och för att hon ställer ibland upp med att ta kort och så fick hon även från mig lite pengar till London då hon jag vet att hon så gärna vill köpa en flanellpyjamas på Victoria Secret.

IMG_0922

Gissar att hon blev nöjd med sina presenter och även om hon tvingades gå upp för att hinna till skolan så blev hon även firad ikväll med middag med sin pappa och familj och med ytterligare andra underbara paket.

Imorgon kväll är hon hos mig igen då vi skall ut och äta med min väninna Linda och hennes dotter Holly (som vi var på Gotland med) så ikväll passade jag på att gå till gymmet efter jobbet.

12009808_10153173838313660_6597901997716795236_n

Dessa på bilden nedan bränner gott kan jag lova …

IMG_0938

Väl nere är det svårt att komma upp igen men det skall kännas när man tränar =)

Imorgon lördag är butiken öppen 10-15 och välkommen att titta in för att se de första underbara mysdressar,  söta väskor och plånböcker samt vackra smycken från vårt nya amerikanska brand Juicy Couture <3

Nu har jag tvättat håret och tittar på ”The Guardian” med bland annat Kevin Costner, en av mina favoriter sedan ”Dansa med vargar” filmen …

Kram <3

 

 

Efter två missfall lyckan …

Jag tror att vi alla minns den 11/9 för 14 år sedan och förutom de skrämmande bilderna som var som hämtade ur en film minns jag även mina tankar om att ”aldrig sätta något barn till denna horribla och osäkra värld”.

Fick dock lära mig att ordet ”aldrig” är ett osäkert sådant som man kanske menar för stunden liksom ”alltid” men som snabbt kan ändras.

Vi människor har faktiskt rätten att få revidera våra tankar och gick nog över graviditeten med 4 dagar för att man just skulle bevisa för mig att exakt ett år efteråt så fanns beviset för hur fel jag hade.

Även att vara gravid var inte det lättaste nämligen för min del då inom loppet på 6 månader fick jag två missfall runt vecka 12-13. Även om jag kanske psykiskt kände att jag klarade det utan några större problem första gången så började jag efter andra känna en slags inre oron över om jag kunde fullfölja en graviditet och om jag kanske gick emot ”naturens vilja” i att vilja försöka ett tredje?

Mina plan B tankar såg mig googla på adoption då jag kände att åtminstone mina gener är inte så viktiga i att just de behöver gå i arv och om inte en adoption kunde jag kanske tänka mig att bli hästägare. Det kan låta underligt att jag helt plötsligt kunde tänka mig en häst då jag kanske inte kunde få ett barn men försvarsmekanismerna som hjärnan tar till är otroliga.

Efter en lång tids illamående i början av graviditeten så passerade den just vecka 13 och det var ingen tvekan om att något växte därinne i magen. Smurfen kallade vi bebisen och min kvinnliga intuition sa till mig att det var en kille. Gissar att det är samma märkliga intuition som har ställt till det i livet och troligtvis en sådan som jag ej skall lyssna på då den råder mig åt helt fel håll =)

27 kilon tyngre var jag den dagen då vi åkte till BB för det var dags. Om jag tidigare hade tänkt att jag troligtvis ville vara helt själv då jag har hellre ont  utan att andra är omkring mig så blev verkligheten en helt annan. Jag hade en publik på ca 11 personer när Nicole tittade fram med hjälp av en sugklocka.

Nicoles pappa var så klart där, min mamma, min syster som hade kommit från Italien just för att ta chansen att vara närvarande, min ”gamla” svenska barnflicka och väninna sedan jag flyttade till Sverige och ja sjuksköterskor och någon läkare då de var rädda att det skulle bli en akut kejsarsnitt på mig.

Hur det plötsligt kunde vara så mycket folk i mitt rum var lite roligt samtidigt som jag även såg min mormor och min hund Jack, båda döda sedan några år tillbaka men i mina ögon högst levande just då …

Jag såg de nämligen medan tårar rann för att de tittade på mig men sköterskan försökte övertyga mig att det var på grund av smärtstillande medel … Sure, tänkte jag =)

Med hjälp av sugklockan och ett team av människor omkring mig så föddes den där lilla smurfen som visade sig vara en dotter och inte en son … 4,6 kg och världens sötaste så klart när de la henne på min mage men då jag hade förlorat ca 3 liter blod så fick jag aldrig njuta av det där kaffet och smörgåsen som alla hade talat så varmt om men blev körd istället till operation där jag minns läkarens varma leende när han sa att ”jag skall pina dig en sista gång ikväll” då han skulle sätta in den där kanylen i näsan på mig och ooops sövdes jag ner.

Nu har det gått snart 13 år för imorgon bitti skall jag väcka min dotter för att sjunga och fira henne på födelsedagen.

Fortfarande idag kan jag känna att det är märkligt att jag är ”mamma” till en tonåring och om elefanter är gravida i 3 år för att vänja sig vid tanken så undrar jag hur länge jag skulle ha varit gravid då … =)

Nu ligger hon i sin säng, lite spänd och lite nyfiken över morgondagen.

Varje gång jag vaknar och ser henne bredvid mig så tänker jag att det finns någon i världen som är … världen för mig <3

Nu skall jag avsluta mitt lilla inlägg och förbereda paketen då imorgon skall det gå som tradition vill <3

IMG_0422-682x1024