Varför vissa män skickar dick pics …

Såg att Johanna har bloggat om en man som skickade dick pic bilder till henne, en man som la ner lite extra energi på detta genom att även måla sin könsorgan med svart målarfärg medan Hanna Graaf hade fått bilder där troligtvis samma man målat den med vit färg.

Dick pics har jag, likt många andra, fått vid flertal tillfällen men aldrig på en målad sådan måste jag erkänna.

När jag pluggade rättspsykologi och en lektion handlade om sexuella brott och parafilier frågade jag vår föreläsare om forskningen har kommit fram till varför vissa män skickar en oönskad dick pic till någon man aldrig har träffat. Svaret forskare kommit fram till är att ”den som skickar bilden önskar sig en liknade bild tillbaka” .

Vet att jag vid ett tillfälle kunde inte låta bli att svara. Vad önskar du dig för svar: 1. vad fin den är, 2. vad stor den är, 3. annat …

Av någon märklig anledning finns nämligen någon slags naiv tro och önskan att kvinnor responderar på samma sätt genom denna  form av exhibitionism via nätet.

Gemensamt för den här typen av bild är även att mottagaren vill verkligen inte få den typen av bild, lika lite som den som får se en blottare visa sin könsorgan vill konfronteras med den. Att kvinnan som får bilden reagerar med avsmak verkar dock inte vara ett problem för den som sänder bilden eller som är blottare. Dessa män kan tom. masturbera till den reaktion deras syn/bild har väckt.

Som ett exempel kan nämnas ”The Naked Photographer”, en 33årig man som blottade sig ca 40 gånger under en period av 18 månader. Det som gav honom det namnet var att han tog kort på sina offers äcklande reaktion för att sedan masturbera till dessa bilder.

Att därför visa avsky när man får en dick pic kan vara en triggande faktor istället för motsatsen.

Intressant vore även att höra om kvinnor skickar den typen av bilder på sig själva till vissa män (utan att de frågar om de) och hur de själva reagerar på den typen av bild som bara helt plötsligt hamnar i inkorgen.

 

 

 

Böter vid användning av flippisar …

Läste idag på Aftonbladet att man ska förbjuda flippisar på vissa områden av italienska Cinque Terre vilket jag tycker är faktiskt helt rätt.

Anledningen är att när vi var där för 2 år sedan så skulle vi gå vandringsleden mellan Monterosso och Vernazza som anses vara den vackraste (och i efterhand fick vi reda att den är även den ”tuffaste”). Av någon anledning trodde jag att det var en vanlig vandringsled som turister kunde gå för att njuta av omgivningen men insåg direkt att den innebar även lite påfrestningar.

Direkt fick man gå upp för en gammal trappa som aldrig tog slut och vandringsleden var inte alltid den bekvämligaste. Jag hade Superga skor men helst ska man verkligen ha riktiga sneakers eller vandringskängor, bekväma kläder och vattenflaska med sig.

Att gå i flippisar på dessa vandringsleder är naivt och farligt och förstår att hämta skadade turister som inte vet bättre innebär för kommunen onödiga kostnader som kan påverkas av att helt enkelt förbjuda användningen av flippisar när man vandrar på dessa annars underbara stigar.

Jag var väldigt glad när minst en timma senare nådde underbara byn Vernazza <3  Något kallt att dricka och en stol att vila sig på var vad jag längtade efter mest.

Jag hade varit på Cinque Terre på skolresa när jag var yngre (12-13 år) men då gick vi mellan två andra byar. En liten lättare vandring/promenad till skillnad från den vi tog för två år sedan så åker du hit (vilket jag varmt rekommenderar) tänk på att flippisar ska du använda på stranden men inte vid vandringar annars riskerar du höga böter.

Sök i bloggen på Cinque Terre så får du lite tips om du ska dit, ett måste <3

När det blev tyst från Nicoles rum …

Och så går denna söndag mot sitt slut, en söndag som började med något jag vill göra till en vana för att sedan ha den där sköna söndagen med gott samvete för att ha varit ute och rört mig en stund.

Måste bara visa två trötta tjejer … Tyckte att det var ovanligt tyst från Nicoles rum så tittade in och där låg de och sov <3 De har nämligen varit uppe mer eller mindre hela natten så inte så konstigt att de behövde en liten nap.

Själv sov jag igår natt men ligger ändå i sängen och tänkte nu leta efter någon spännande film att titta på som avslutning på denna dag.

Premiär för min första löprunda …

Som vissa kanske redan vet så gjorde jag i november en TVT operation och har vid 2 tillfällen testat att springa 10 minuter på löpbandet vilket har gått. Operationen har verkligen hjälpt mig och jag tillhör helt enkelt de 80% som blivit av med sitt problem tack vore det där lilla ingreppet som varje kvinna med samma problem borde få gjort.

Redan för ett par veckor sedan bestämde jag för att nu, utan den ursäkten jag använde mig av tidigare, finns verkligen inga ursäkter kvar att ta till. Det är helt enkelt dags att börja springa UTE för att få det där syret som jag behöver för välmåendet samtidigt som kroppen får sitt i form av konditionsträning vilket är bra även för mitt höga blodtryck.

Skrev till min väninna Anette som har tidigare fått mig att springa milen och frågade henne om hon kunde tänka sig springa med mig på söndagar ett tag framåt så att jag får rutinen. Idag kl. 9 skulle vi träffas och självklart hade vi kunnat välja en bättre dag kanske men nu fanns inte några utrymmen för ursäkter, ”just do it Michi” tänkte jag när ett meddelande från henne kom med frågan om jag ville springa i regnet. JA svarade jag och vi möttes vid 9 på Pickesjön.

Som vanligt var jag 10 minuter tidig (kan vara den enda italienskan som alltid kommer före bestämd tid) och tänkte att snart skulle jag ut från värmen i bilen och mina ögon kändes som min lille tsum tsum som alltid ligger i bilen.

Anette kom och jag frös i några minuter innan jag fick låna en vindjacka av henne. Vi satt direkt igång och löpte runt sjön som är ca 3,5 km. Framförallt i skogen (längst bort) går det upp och ner så bra för konditionen. Löpband i all ära (perfekt under vintertiden) men finns inget bättre än att springa ute.

Får erkänna att det gick bättre än jag trodde (även om vi sprang långsamt) och jag klarade att springa runt utan att försöka ropa upp mänskliga rättigheter för att få Anette att stanna =)

Känslan att klara min första riktiga löprunda är riktig skön så nu på söndagar är löpningen inbokad som den perfekta starten på dagen.

Fick i november nya löpskor och mamma mia, vad sköna de är! Med denna utstyrsel (härlig kombination) har jag helt enkelt kommit igång och milen under timman ska jag allt klara av innan sommaren är slut.

Efter löpningen åkte jag och handla och nu väntar lite studier med Molly som redan har tagit plats bredvid mig.

Att ha gått på konsultation …

Varning: detta inlägg handlar om plastikoperation så du som tycker att ämnet är ointressant/provocerande får hoppa över detta inlägg.

De som har följt min blog under en längre period vet kanske att jag för 8 år sedan skulle göra en liten fettsugning vid knäna för att sedan godkänna efter kirurgens tyckande i frågan att han skulle ta även lite på insidan lår och voilá så har jag idag 2 ben som ser ut att ha grov cellulit. Operationen skedde på en av Göteborgs stora och mest kända kliniker så kände en trygghet i själva valet, en trygghet som dock visade sig vara helt fel.

Läkaren som hade opererat mig gjorde bara om samma operation efter att jag återvände och visade honom hur jag såg ut medan tredje gången gjorde han en lårplastik som dock bara gav mig två är vid ljumsken och ingen annan skillnad. En annan kirurg på samma klinik försökte för 4 år sedan flytta fett till de områden där det hade tagits för mycket fett ifrån men inte det heller hjälpte och denna sista kirurgen tog även bort lite hud på benet men la snittet helt fel så jag har ett tydligt och synligt ärr.

Jag har lärt mig att alla kan göra fel (de flesta gjorde det på denna klinik), även den duktigaste kirurgen kan faktiskt göra det men tyckte att de gjorde precis allt fel i hanteringen av min misslyckade operation. Där ligger nog min största besvikelse och kritik för om jag ska säga vad jag tycker så ”sög de” (med de menar jag kirurgerna som opererade mig och den som skötte mitt ärende)

Då jag hade två helt ok ben innan så kan jag inte annat än att ångra den operationen som jag gjorde av ren fåfänga utan att tänka på att innelåren är det sista området man ska operera.

Benen har därför alltid funnits som ett önskemål att få ordning på men de senaste 2 åren har jag även velat göra brösten mindre då jag själv tycker att de är för stora vilket de är på min kropp. Hade önskat att de såg ut som före den sista operationen jag gjorde. Fortfarande stora men inte ”för stora”… Det där med lagom och ”tänka efter före” var nog inte riktigt min grej och har därför inte gjort något av dessa två operationer förutom att kontakta en kirurg men då svaret var lite ”för bra för att vara sant” så gick jag aldrig vidare.

Sedan några månader har jag dock fått ett namn på en italiensk läkare/kirurg (dr. A.) som utför plastikoperationer tillsammans med en italiensk professore och kirurg som kommer från Italien just för att operera tillsammans med honom vid några tillfällen om året. Dr. A. har en egen klinik inte så långt ifrån Norge men igår var de båda i Göteborg för att utföra några operationer där och kunde därför ta emot mig för att titta på hur jag såg ut och komma med ett uttalande.

Först och främst fick jag det där proffsiga mottagandet där de tillsammans förklarade vad de kan göra för att försöka rätta till mina ben efter alla märkliga och misslyckande operationer som bara har förstört utseendet på de. De var sakliga, proffsiga, noggranna och sa är de italienare med öga för estetik.

Väntar nu  bara på att få höra vad det skulle kosta för att operera benen samt när de skulle kunna göra det för att sedan ta ställning till det men vill så gärna då jag upplevde ”de visste vad de pratade om”. Brösten tyckte de dock att jag ska vänta med då de är förvisso för stora för min kropp men de tyckte vidare att benen är prioriteten då de har blivit misshandlade och ser misshandlade ut.

Med detta inlägg vill jag ha sagt: lita inte mer på en klinik som är stor och känd bara för att namnet är det och operera aldrig insida lår.

Nu ska jag ta på mig och ut och springa för första gången på läääääääänge ! Ska få upp funktionen och orken på benen också tänkte jag =)

Tacksamhet och Härskogen …

Imorse fick jag skjuts till jobbet och funderar om jag snart kan börja ta bilen istället för att behöva lägga 4-5 h om dagen på buss/tåg som jag gör under de månaderna då det är mörkt? Kanske när mitt månadskort går ut om 10 dagar att jag kan ta min älsklingsbil till jobbet igen? Läääängtar för har nu lagt 4-5 månader på att pendla med buss och tåg och nu är jag rätt så trött på det får jag erkänna. Miljövänlig är jag dock under denna period, ingen kan anklaga mig till annat =)

Hör SJ:s ord som ekar på tåget ”Tack för att ni åker tillsammans” …

Innan vintern föll körde jag och tog alltid vägen genom Härskogen som är otrolig vacker. På vägen denna morgonen stannade vi för att njuta några minuter av utsikten och naturen denna fantastiska soliga dag.

Väl framme hade jag ett möte med min rektor. Jag har fått garanterat en tjänst på 40% nästa läsår men idag frågade hon mig om jag är intresserad av att jobba mer även efter sommaren då hon tror att möjlighet till ökad tjänst finns då med så självklart tackade jag ”ja” glad och smickrad över att ha fått frågan.

Tänk dig så skönt att få njuta av en ledig sommar med vetenskapen att jag har jobb där även nästa läsår <3 Tacksam!

Vad tror du? Irina eller Lady Gaga?

Igår kväll när jag kom hem tittade jag på hela repriset från Oscarsgalan 2019, den enda galan som i vanliga fall får mig att gå upp 2 på natten för att titta på den i direktsändning men då jag skulle upp 5 och åka till jobbet så fick det i år bli ”2 dagar efter” …

Bland de mest fotograferade självklart Bradley Cooper (i smoking från Tom Ford) som anländer med sin ursnygga fru Irina Shayk (klänning från Burberry) och Bradleys mamma som ser något liten ut bredvid sonen och hans fru. Visste du att Bradley är halvitalienare?

Han vann inte en Oscar som bästa skådespelare men låten ”Shallow” vann som ”bästa låt” vilket nog var för många givet. När många såg kemin på scen mellan honom och Lady Gaga (som veckan innan hade gjort slut med sin partner) började det spekuleras om Bradley kommer att lämna sin fru för sin motspelerska men personligen tror jag bara att de är bra vänner.

Vad tror du?

HÄR kan du se när de sjunger på Oscarsgalan <3

 

Förresten Lady Gagas fantastiska kreation (en av mina favoriter från röda mattan) kommer från Alexander McQueen men det är framförallt halsbandet från Cartier som jag gärna hade velat ha. Varför? Värdet är 30 miljoner dollar, pensionen vore säkrad! =)

Ann-Louise som tror att Bradley inom 2 månader kommer att lämna Irina för Lady Gaga och jag som tror att han och Lady Gaga är bara vänner har slagit vad om en pizza!!! =)

Anslut dig du med, vad tror du: kommer Bradley att lämna Irina för Lady Gaga eller tror du att de bara är bra vänner?

Vårkänslor och kort …

Våren är i luften idag även om de säger att det ska bli sämre redan imorgon. Vad gör man då? Tar en långpromenad, pic-nic i skogen eller passar på att ta något kort? Då det alltid är mörkt när jag kommer hem så passade jag att följa med Nicole och kompisen Linn när de just skulle ta kort på varandra för kanske kanske att de kunde tänka sig att ta ett kort även på moi?

(T-shirt Valentino, solisar Linda Farrow, denim Circle of Trust)

Och de gjorde just det! =)

Den där smilgropen!!! <3

Tjejerna gick vidare för lunch på stan medan jag själv gick hem för att rätta prov. Imorgon är jag tillbaka på jobbet och ska visst kanske få reda lite hur mycket jag kan få jobba nästa läsår … 40% har jag fått garanterade men hade inte tackat nej till lite till =). Får jag en halvtid passar jag på att läsa vidare för varför inte satsa på 1000 universitetspoäng innan jag blir 60? =)

Att ha sina små mål …

Det har varit lite tyst från mig men å andra sidan är det nog bara sunt ibland att ta några pauser från sociala medier. Två anledningar kan vara att: antingen har jag bara jobbat och därför inte haft något roligt att blogga om eller gjort roliga och privata saker som jag inte vill blogga om =)

Idag är jag inte på jobbet så startade med en kaffe med vänner för att sedan följa med Fazli och få håret fönat. Så skönt när någon annan fixar det åt en för jag tvättar håret 2 ggr i veckan och tycker att det är så otroligt tråkigt att göra det själv även om jag självklart gör det. Idag var en av få undantagen …

Våren känns i luften så hur skönt är inte det? På söndag ska jag ut och springa för första gången med en väninna då min kropp och psyke behöver det nu när jag inte kan längre skylla på det som gjorde att jag slutade röra på mig.

Tittar på bilden nedan, mitt första delmål är att klara milen (hade gjort det på bilden nedan) oavsett tid för att sedan ha som sista mål att klara milen under en timma.

 

Som en vän till mig skulle säga: kämpa kämpa =)

Tips på några dokumentärer …

Det är söndag idag och vissa av er kanske önskar få tips på dokumentärer (då jag har trots allt sett några). Säg mig den man som kan få mig att gå ut på en middag kontra att ligga i sängen med just en bra dokumentär som behandlar verkliga fall. Den konkurrensen är svår, krävs a ”special man” …

Men nu kommer här några tips till dig som likt mig gillar kriminologiska dokumentärer eller psykologiska/rättspsykologiska experiment.

Denna finns på nätet, bara att googla på ”The case of Jonbanét Ramsey”. Har nog sett den 3-4 ggr och så otroligt intressant att se några av de bästa utredarna i sina olika grenar som 20 år efter mordet med Jonbanét träffas och försöker komma fram till en lösning på detta fruktansvärda mord som var en världsnyhet och där man länge misstänkte föräldrarna.

HÄR finner du del 1 av 2.

I dokumentärer ovan ser man hur hur den riktige utredaren Fitzgerald ser ut, samma man som var den som men sin envishet lyckades få en av USA:s mest omtalade seriemördare fast. En dokumentär om den utredningen (med skådespelare) finns på Netflix ”Manhunt Unabomber”. 8 avsnitt och nästan 8 timmar

Rätt så ny på Netflix finns ”Conversations with a killer” där du i några timmar får ta del av den som nog anses vara USA:s mest kände seriemördaren Ted Bundy.

Häromdagen tipsade jag om ”Vi överlevde R.Kelly” och häromdagen överlämnade han sig själv då den dokumentären har lett till att nya vittnesmål kommit in och nya åtal väckts mot honom.

Fortfarande på Netflix hittar du ”I huvudet på en brottsling” där de tar upp seriemördare, sektledare och kidnappare.

Avslutar med den socialpsykologiska programmet ”The Push” som jag tycker är oerhört intressant även om den är mycket TV och ska självklart ses som sådan.

Vid 10 tiden kommer en vän för att avbryta mitt tittande och efter det ska jag förbereda några lektioner samt läsa en bok för den kursen i kriminologi jag pluggar.

Trevlig söndag!