Att jämföra oss

Nicole och jag har varit ute på en promenad och det var så otroligt skönt med lite luft och trots att det är vinter så var det inte heller vidare kallt. Roligt hade vi också då vi gillar att munhuggas med kärlek så vi fick en skön gemensam stund innan vi kom hem.

Lillan ville ha tacos så jag fick helt enkelt se till att hennes önskan gick i upplevelse och nu är hon nöjd med kvällen även om hennes kvällar är så mycket längre än mina när jag var i hennes ålder.

Själv fick jag minsann gå och lägga mig redan kl. 20 trots att alla mina vänner i Italien gick och la sig senare … Suck, minns fortfarande som idag att det kändes så orättvist då alla andra kunde titta på filmer som jag inte fick pga. min läggdags…

Att jämföra sig med andra är något vi aldrig kommer ifrån av någon märklig anledning.

En kille jag träffade en gång berättade att han hade skrivit en bok, en som han inte hade givit ut än då han ville gå igenom den igen och kanske bara ville ha sina tankar ”för sig själv” …

Bokens röda tråd, om jag inte minns fel, handlade just om att vi människor jämför oss ofta och konstant med varandra.

I boken sökte han efter svaret om ”det perfekta samhället” där olika sätt att leva granskades. Det som urmärkte just vårt var benägenheten att vilja ha mer än vad någon annan vi känner har.

Vi vill gärna ha en bättre och snyggare bil än grannen, grönare gräs, snyggare man/hustru, bättre jobb, snyggare kropp, finare kläder och more and more … Listan kan göras lång …

Har någon en platt mage för att hon har opererat sig känner vi oss berättigade till att håna operationer, har någon en platt mage pga. daglig träning och bra kost så dissar vi människor som lever ”det livet” och har någon en platt mage pga. bra gener så är det bara orättvist och då hittar vi annat att reta oss på.

Det som dock sker är att vi aldrig kan nå till den typen av lycka som vi tror på då grannen kommer av samma orsak, att köpa en snyggare och nyare bil än den vi hade köpt för att vara ”bättre” än han.

Det är rätt så lätt att förstå att denna typ av samhälle, det vi lever i, kan inte ge oss den glädjen och den lyckan vi tror på.

Har vi syskon så har vi redan i den relationen kanske fått känna av den typen av kompetion som få erkänner men som de flesta har någon gång upplevt speciellt om syskonen är av samma kön då en jämförelse är då enklare …

Jag skulle ljuga om jag skulle försöka förneka att jag inte har varit svartsjuk och lite avundsjuk över min syster. Lång, smal med ett ansikte som är så otroligt vackert medan jag själv kämpade för att gå ner de där ”kilon” som gjorde att jag ibland tom. var eller kände mig lite rund…

Ju rundare jag var desto mer avundsjuk var jag och jag tror att vi människor borde lära oss att erkänna att vi ibland är mänskliga och faller för detta så att vi även kan ta oss ur den typen av emotioner/känslor som gör oss bara irriterade och bittra mot någon och något som vi skulle vilja vara men inte är.

Det räcker att någon annan har något vi själva vill ha (plattare mage, vackrare boende) för att vi skall hitta något ”negativt” om hur de har fått detta. Vår lilla hjärna måste då instiktivt finna negativa orsaker till just den ”framgången” då vi mäter den just som en sådan.

Ett mänskligt försvarsmekanism för att vi själva skall känna oss ”bättre till mods” men även en icke attraktiv sådan som inte lyckas i längden.

Ju bättre självförtroende vi har desto mindre är vi benägna att jämföra oss med andra för att sedan kritisera dem.

Försök under en dag att tänka på hur många gånger du faller för denna mänskliga fälla som gör oss egentligen bara olyckligare… Genom att uppmärksamma hur vi är kan vi även försöka oss en liten eller stor förändring i vår attityd mot andra och oss själva…

Som föräldrar uppmuntrar vi tom. en jämförelse då vi själva inte vill att våra barn skall ”känna sig utanför”. Om alla andra barnen har eller gör något som vårt eget inte har eller kan så skulle vi vilja gå och köpa just det som inte gör dem till ”någon i gänget”.

Tillhörigheten i olika grupper är också något som vi är känsliga i … Det skulle jag kunna skriva så mycket om men nu skall jag fixa lite i köket medan lillan gör rent Mollys (vår hamster) bur …

Här en bild på mig och min syster.

Har accepterat att hon är längre och smalare trots samma föräldrar (mig veterligen =) men det är också något som jag aldrig kommer att förlåta moder natur för =) så jag gissar att min ”acceptans” är mer en tvingad sådan på grund att jag förstår att jag inte kan göra något åt saken… =)

Missförstå mig dock inte. Har flera bekanta och vänner som är smalare än mig som jag dock inte är avundsjuk på då de ändå saknar de former som jag gillar och har men jämförelsen som ett litet bevis på något jag har jämfört mig med under en period i mitt liv.

Som vuxen har jag emellanåt varit lite avundsjuk över den ekonomiska situationen hon har haft då hon var tillsammans med någon som hade såpass mycket att ingen av dem behövde jobba eller leva under den stress som att vara egen företagare med barn innebär.

Jag föll (trots att jag inte hade velat byta livssituation med henne) för det som vi ofta faller för i våra jämförelser, fasader …

Vi tror att någon annan har något som vi vill ha men som dock kanske även innebär att de inte har något vi har …

Ni hör ju … Vi människor är varelser med komplicerande känslor … <3