Offentliga avrättningar på sociala medier …

Tror inte att skådespelerskan Alyssa Milano trodde i sin vildaste fantasin att hennes uppmaning att under #metoo svara med om man själv hade blivit sexuellt trakasserat skulle få en sådan genomslagskraft i både Europa och USA. Inom de flesta (troligtvis alla) yrkesgrupper har vi fått bevittna hur vi kvinnor har blivit och blir sexuellt ofredade av någon man i maktställning gentemot oss i vår yrkesroll, från skådespelerskor till sjuksköterskor, från poliser till flygvärdinnor.

metoo-featured-image

På Golden Globe galan klädde sig solidariskt flera kända skådespelerskor i svarta kreationer för att protestera mot sexuella trakasserier inom branschen, på Grammy Awards höll kändisarna i en vit ros, i Sverige har vi sett samma sak och budskapet är detsamma, kvinnor vill inte längre utnyttjas i en sårbar ställning av män som tar tillfället att nyttja sin dominans och makt.

Det har varit fantastiskt att följa den uppslutningen, den solidaritet och framförallt den viljestyrkan som alla som har varit föremål för detta har visat genom att våga träda fram och berätta sin historia oberoende av de konsekvenser som gjorde att de inte vågade berätta från första början.

Vi alla som är förälder till en dotter kan inte annat än välkomna denna möjlighet att under en # våga berätta sin egen historia och med det även se till att vissa av de skyldiga får stå till svars för sina handlingar. Tänker senast på det omskrivna fallet med OS läkaren Larry Nassar som blev nyligen dömd till 175 år av Judge Aquilina med orden ”I just signed your death warrant” efter att han blev dömd till att ha sexuellt utnyttjat upp till 150 unga gymnaster.

larry-nassar-ap_img

Här i Sverige har vi sett programledare förlora sina jobb anklagade för att förgripit sig mot anställda. Så viktigt att signalera att vissa beteenden är inte accepterade, att man inte längre tystar ner de röster som vågar sig bli hörda.

Tyvärr finns det som oftast vill en baksida som också är viktig att lyfta fram för vi vill självklart inte att vissa oskyldiga män blir oskyldigt anklagade bara för att det nu är så lätt att peka ut någon som en förövare samtidigt som det är enkelt att nu på sociala medier engagera  människor genom att gilla, dela/sprida, kommentera sådana uthängningar? Tänk dig hur något sådant skulle påverka den mannen, hans familj, hans karriär, hans sociala liv så förstår vi nog att det är viktigt att vara väldigt försiktig med vad vi läser och hör.

Läste precis att regissören Ulf Malmros som blivit anklagad för våldtäkt och själv blivit uthängd på Facebook nu kommer att få den anmälning han gjorde mot kvinnan om förtalsbrott prövad. Det intressanta är att det som skall prövas är inte huruvida han var skyldig till våldtäkt eller inte (vilket dock lades ner) men huruvida kvinnan har gjort sig skyldig till just förtalsbrott genom att anklaga och hänga ut honom på sociala medier.

Jag tycker att det är skrämmande hur snabba vi människor är att kommentera under sådana eller liknande inlägg med kränkande ord om den personen som anklagas oavsett vad det handlar om (självklart värre om det handlar att man anklagar något för ett brott som våldtäkt)  för vi som kommenterar ett sådant inlägg vet med största sannolikhet inte om det är sant eller inte så länge det inte finns en dom.

Att fallet prövas blir en indikation för den här typen av ”offentliga hängningar” för jag kan inte annat än att påstå att det är vad vi gör. Vi dömer människor öppet, offentligt och utan att veta. Kan inte annat än att dra en parallell till offentliga avrättningar för även om det inte är ”samma sak” så misstänker jag att de som står felaktigt anklagade för exempelsvis våldtäkt känner massans skrik och blir för alltid påverkade.

En uppmaning om försiktighet denna måndag kväll efter att jag har kommit hem från ytterligare en intressant föreläsning…

Två handskrivna brev …

Idag har jag fått ett handskrivet brev, något man numera sällan får men som i min värld är väldigt uppskattat.

Brevet bevisar att någon har tagit fram papper och penna, skrivit orden med mer eftertanke än det där mailet man skickar på någon minut, köpt ett frimärke och postat det. Ett handskrivet brev visar helt enkelt att någon har tagit sig tiden och att få den tiden i present är sällsynt och fantastiskt.

Den någon som skickade brevet till mig är min egna syster <3  Innehållet får dock vara personligt som ett kärleksfullt och personligt brev skall vara.

(Till vänster min farfar, Melissa och jag)

IMG_8592

Med i kuvertet fanns även några kort på oss när vi var små och så ytterligare ett handskrivet brev som fick mig och får mig att gråta för även om vi ibland försöker förtränga vissa saker så är vi påverkade av de, dagligen i allt vi gör, beslutar och i våra rädslor. Brevet som var daterad den 16 augusti 1997 var skriven till mig från min pappa under en period i hans och våra liv då han var påverkad av en hjärnblödning som gjorde att han förlorade talförmågan.

(Till vänster jag i en liten balja i köket i stugan i Västersjön under en av våra sommarbesök från Italien och till vänster en sjungande syster)

IMG_8589

Jag älskar det handskrivna och ibland behöver man möta upp sina känslor och minnen oavsett om det handlar om en promenad i Västersjön eller det där brevet sommin pappa fick en gång hjälp med att skriva till mig. Så tacksam för att min syster skickade detta till mig och så tacksam för att hon finns <3

Nu skall jag gömma lite presenter till Nicole, ta ett varmt bad, ta på mig en skön pyjamas och tänka lite tillbaka på den där flickan i baljan som var jag.

<3

 

Det moraliska pekfingret i en otrohetsaffär …

Då min fria inställning till vem jag tycker har en moralisk skyldighet i en otrohetsaffär har gjorts offentlig (kan inte förstå det intressanta med att offentliggöra detta för sina egna läsare) känner jag att jag lika gärna kan här skriva ett eget inlägg om ämnet då åsikterna verkar vara väldigt starka.

Har nämligen inget emot diskussioner så länge de sker under benämningen respekt för att alla inte tycker som mig och vi använder oss av ett språk som tyder på just detta.

Personligen tycker jag att den som är otrogen är den personen som är i en relation, den som är singel har i mina ögon inga moraliska förpliktelser i en otrohetsaffär.

Ibland kan det vara så att hen inte ens vet att den andre är i en relation, ibland vet hen det men bryr sig inte. Enkelt, hårt och ärligt.

 Jag är inte stolt över att tycka så, jag är glad att du som tycker att jag har fel tycker som du gör men är även av den synen att alla har rättighet till sin egen åsikt och rätt eller fel handlar i detta fall om något vi själva tycker.

Diskuterade ämnet med en väninna som var väldigt klar och ärlig: ”Michela, när jag själv levde  i mitt långa förhållande så tyckte jag att både mannen och älskarinnan gör fel men efter att ha levt som singel i några år och själv blivit kontaktad av gifta män så är jag av en helt annan åsikt

Det är ganska intressant och för mig märkligt att det ser ut som om många  tycker mest illa om kvinnan som ligger med den ”upptagne mannen”.

Det verkar som om de flesta verkar tro att det är kvinnan den som har förfört och nästan hypnotiserat mannen till att vilja ha just henne, något som får mig att skratta för de erfarenhet jag har och har hört så är det alltid mannen som tar kontakt med tjejen/kvinnan. Han gör alltså ett aktivt val som dock verkar för många inte vara lika allvarlig, trots att det är han som är i en relation.

Har man själv  upplevt känslan av att bli bedragen förstår jag att man nog tycker att min åsikt är helt fel då kvinnor borde stötta varandra och visa en moralisk solidaritet gentemot varandra. Den solidaritet känner jag inte mot en kvinna jag aldrig har träffat hur fel du nu tycker detta vara.

Hur många par som träffas i min ålder tror ni inte har varit otrogna mot sin tidigare partner innan de valde att göra slut?

Det är nog mer vanligt än ovanligt att par, speciellt män som är i min ålder gör slut pga. att de har någon annan vid sidan än inte.

Är det mer allmänt accepterat om en otrohet pågår i några månader/år om den leder till en ny relation än ett engångsligg som har med lust att göra?

Så med detta sagt vet ni min åsikt om något som upprör men för mig ligger den moraliska skuldbördan inte på den som är singel men på den som är i en relation.

Vill ni kommentera detta med vad ni själva tycker gör gärna detta MEN vi kränker inte varandra bara för att ämnet är laddat och för att vi tycker olika.

Gör du det med respekt får din kommentar stanna kvar, annars raderas den …