Att påminnas om vem man är …

Har haft nägra mer eller mindre sömnlösa nätter och inatt vaknade jag kl. 4 som jag har brukat göra det sista men igår vaknade jag kl. 3 vilket hade nog att göra med den tenta som väntade i Göteborg på förmiddagen.

Vid 6.30 tog jag bussen till Göteborg för att börja skriva tentan vid 9. Det var elever från olika kurser och program som var samlade och från vår kurs var det 4 som hade anmält sig och 3 som dök upp. De andra två som ”självklart” var betydligt yngre än mig bor nu i Stockholm där de läser kriminologi med målet att en dag jobba som utredare för polisen som åtminstone i större städer har börjat ta in flera civila med andra utbildningar än själva polishögskolan.

Det är idag färre poliser som söker sig till yrket, flera som hoppar av och i sin utbildning går de inte in i djupet på vissa specifika områden (om de inte läser interna utbildningar) då de även ska hantera våldet ute i samhället och allt annat som läggs på deras skrivbord. Istället har man börjat inse att den kunskapen andra yrken besitter med utbildningar i psykologi, rättspsykologi, kriminologi, juridik kan vara till stor hjälp då deras kunskap är mer specifik inriktad på område som kan vara till stor hjälp i sökandet efter GM (gärningsmannen) om det nu finns en sådan.

Intressant för mig att höra hur de yngre tänker och väljer inför sina framtida mål om jobb så känns bra att ha den utbildning jag redan har som beteendevetare med flera andra kurser i psykologi på det och samtidigt även utbildning  som gymnasielärare för om jag nu skulle vilja jobba med förhör så tror jag att den typen av erfarenhet jag besitter med ungdomar är definitivt en plus i kanten.

Tentan kändes ok att skriva så lämnade salen 1,45 minuter senare utan någon säkerhet att ha klarat den (man vet trots allt aldrig) men med en ändå rätt så skön känsla i kroppen om att jag åtminstone kunde svara på nästan alla frågorna. Kom hem och la mig direkt i sängen, väääääldigt trött =)

Det är många som frågar via insta gällande mina mål för framtiden och med mina studier är så detta blir ett inlägg för att förklara lite vilken utbildning jag har för förstår att vissa blir lite nyfikna när jag märker att en förändring sker och här sker minsann några sådana …

Det jag redan har inom min utbildning är att jag är utbildad gymnasielärare och beteendevetare (i det valet av ämnen jag har läst) med en Phil kand i psykologi.Det kan ingen ta ifrån mig och är en trygg bas för vidare studier.

Förutom italienska (90p). psykologi (90p) så har jag läst sociologi (70p.), filosofi (30p.). idé och lärdomshistoria (30 p.). psykologi på arbetsplatsen (15p.) kvinnopsykologi (15 p.) 0ch genuspsykologi (15 p.) plus en massa pedagogik för att kunna få lärarexamen. Allt detta läste jag för typ 15 år sedan så att sätta mig på skolbänken en universitetskurs förra terminen var ett sort steg och valde tack och lov en intressant kurs som heter rättspyskologi (30 p.) som jag håller på att fullföljer och så ska jag till hösten (start 4/9) börja läsa psykologi med inriktning beslutsfattande på kvällstid och halvtid på GU och kriminologi på distans på heltid.

Någonstans är jag nog medveten att jag har lite att brottas med den dagen jag ska söka jobb så att ha en utbildning som på papper innehåller lite mer än vad andra har är min strategi …

Sexolog har jag också varit inne och funderat på så ska ringa en följare som jobbar med det och ställa lite frågor samtidigt som jag ska boka en tid med en yrkesvägledare på GU som kan komma med sina egna infallsvinklar på hur alla mina poäng kan knytas ihop till något vettigt inom ett yrkesområde som det finns jobb i =)

På bilder på sociala medier så förmedlar de flesta av oss en av många bilder av oss själva men så viktigt att tänka på att den bilden är inte den enda som säger vem just jag är med alla de tankar, funderingar, otrygghetskänslor som jag faktiskt har och med en historik som jag får jag väl säga är lite speciell.

Jag ska försöka inspirera tillbaka med lite outfit bilder och inredning nu när jag håller på ändrar och fixar min lägenhet men framförallt hade mitt önskemål varit att få inspirera om nu bara en person att det är inte alltid för sent för att utbilda sig vidare om man har en sådan önskan. Idag fick kvällskurser/distanskurser på halvtid/heltid som kan kombineras med med det jobbet man redan har.

Jag har alltid äskat skolmiljön även om jag var rätt så trött på den när jag skulle tenta igår men känslan om all den kunskap och sökande efter den som finns i vissa byggnader får mig att må så bra trots att jag tillhör den kategorin som inte är så smart för att klara en tenta utan att plugga och som alltid börjar plugga i sista sekunden men som dock klarar sig för det mesta då jag älskar att tänka och skriva.

Nu blev även detta inlägg allt för långt, något man definitivt ska undvika när man bloggar men så vaknade jag vid 4.30 även denna morgon =)

Hoppas ni har fått lite frågor kring utbildningar och tankar och ja, jag fyller 47 år vilket jag inte ser som ett hinder för att börja plugga igen.

Som ett fantastiskt citat jag läste påminde. Jag är kanske inte där än men jag är på väg =)

En stor kram till oss alla som aldrig ger upp i sökandet på det egentligen inte ens vet vad det är =)

Vad är konfirmationsbias?

Typiskt mig att tro att tentan skulle vara nästa helg för att för 2 dagar sedan inse att de har lagt den en vardag vilket är ovanligt vid uppsamlingstentor. Redan där hade jag gjort ett antagande grundad på min lilla hypotes att uppsamlingstentor sker vid lördagar då det är så det brukar se ut.

Nåväl, lite små stressad när den redan är på tisdag morgon och jag har helt enkelt bara denna helg för att plugga på samtidigt som jag har börjat mitt nya jobb. Längtar faktiskt efter att börja mina nya kurser och ha de där 3 dagar i veckan lediga från jobb som ska just ägnas åt studier för det blir lite av allt och inget av något när man bara är lite överallt i sina tankar som jag har det just nu.

Ska dock försöka såklart läsa på men ett begrepp som används även inom rättspsykologin och då inom utredningspsykologi som denna tenta handlar om är ordet konfirmationsbias.

Konfirmationsbias är vår tendens att omedvetet vara selektiva och uppmärksamma sådan information som bekräftar vår egna uppfattning. En klassisk bok som är väldigt känd i ämnet heter ”The Black Swan” om du är intresserad av benägenhet vår hjärna har att främst söka information som kan bekräfta vår tidiga hypotes och som vidare leder till att vi tolkar tvetydig information främst som stöd för just den hypotesen.

Väldigt viktigt inom utredningsammanhang att våra medveten om detta för ibland är det viktigt att inte bara hitta det som bekräftar det vi tror men även att testa det som falsifierar det.

Vill du se en enkel video om konfirmationsbias hittar du den HÄR Du kan i den video helt enkelt testa dig själv …

Ett annat typiskt exempel kan vara att du berättar för en vän hur nyttig kokosolja är för oss människor, vännen ifrågasätter detta och ni bestämmer er för att googla på detta. Vännen som sedan tidigare har hypotesen om att kokosolja är nyttig kommer med stor sannolikhet att söka på orden ”Varför är kokosolja nyttig?” medan vännen som objektivt sätt söker info kanske söker på bara ”kokosolja” …

Hur vi väljer att stipulera våra frågor avgör ofta även svaren så försök ibland att inte bara söka efter det som bekräftar er hypotes för då kan ni begå a Big mistake vilket självklart kan vara förödande när det gäller utredningspsykologi men även när det gäller våra egna fördomar.

Själv testade jag precis detta med sökorden ”blonds are more intelligent” och voilá fick jag bekräftat min hypotes HÄR 

Blonds are more attractive” bekräftade detta i DENNA artikel så hur jag väljer sökorden avgör om mina hypoteser blir bekräftade eller inte.

Har dock ingen hypotes om att blondiner är mer intelligenta eller attraktiva =)

 

Var helt enkelt öppen för att dina hypoteser inte alltid är korrekta och försök ibland att just inte söka bekräftelse för de men att falsifiera de för att komma närmare sanningen.

Tycker att konfirmationsbias är lite extra viktig att tänka på nu när vi går mot ett viktigt val. Hur objektiva är vi när det gäller helheten? När vi tittar på de där videoklippen som är oftast ”fake news” (allmänt känt att man håller på med falsk propaganda på sådana kanaler) har vi en benägenhet att tro på de när de överensstämmer med vår hypotes att ”så är det”? Nöjer vi oss med det eller tar vi reda på om det vi såg/läser verkligen är sant.

Hur är du på jobbet, i mötet med människor? Värderar du andras utseende/klädsel/vad det nu må vara och situationer utifrån det du redan tror om hen/den och vill egentligen bara få bekräftat att du har rätt?

Man skulle skriva både djupt och ytligt om detta men ni får googla lite själva om ni är intresserade av detta men hoppas att vi lär oss att uppmärksamma hur våra hjärnor fungerar när vi har en hypotes eller när vi möter en person och drar helt enkelt slutsatser utifrån en hypotes som behöver inte alls vara sann. Är vi öppna för detta så minimerar vi risken för det.

Nu ska jag läsa vidare om förhörsteknik och gärningsammaprofilering innan jag somnar. Tur att jag har en hel söndag kvar =)

Offentliga avrättningar på sociala medier …

Tror inte att skådespelerskan Alyssa Milano trodde i sin vildaste fantasin att hennes uppmaning att under #metoo svara med om man själv hade blivit sexuellt trakasserat skulle få en sådan genomslagskraft i både Europa och USA. Inom de flesta (troligtvis alla) yrkesgrupper har vi fått bevittna hur vi kvinnor har blivit och blir sexuellt ofredade av någon man i maktställning gentemot oss i vår yrkesroll, från skådespelerskor till sjuksköterskor, från poliser till flygvärdinnor.

metoo-featured-image

På Golden Globe galan klädde sig solidariskt flera kända skådespelerskor i svarta kreationer för att protestera mot sexuella trakasserier inom branschen, på Grammy Awards höll kändisarna i en vit ros, i Sverige har vi sett samma sak och budskapet är detsamma, kvinnor vill inte längre utnyttjas i en sårbar ställning av män som tar tillfället att nyttja sin dominans och makt.

Det har varit fantastiskt att följa den uppslutningen, den solidaritet och framförallt den viljestyrkan som alla som har varit föremål för detta har visat genom att våga träda fram och berätta sin historia oberoende av de konsekvenser som gjorde att de inte vågade berätta från första början.

Vi alla som är förälder till en dotter kan inte annat än välkomna denna möjlighet att under en # våga berätta sin egen historia och med det även se till att vissa av de skyldiga får stå till svars för sina handlingar. Tänker senast på det omskrivna fallet med OS läkaren Larry Nassar som blev nyligen dömd till 175 år av Judge Aquilina med orden ”I just signed your death warrant” efter att han blev dömd till att ha sexuellt utnyttjat upp till 150 unga gymnaster.

larry-nassar-ap_img

Här i Sverige har vi sett programledare förlora sina jobb anklagade för att förgripit sig mot anställda. Så viktigt att signalera att vissa beteenden är inte accepterade, att man inte längre tystar ner de röster som vågar sig bli hörda.

Tyvärr finns det som oftast vill en baksida som också är viktig att lyfta fram för vi vill självklart inte att vissa oskyldiga män blir oskyldigt anklagade bara för att det nu är så lätt att peka ut någon som en förövare samtidigt som det är enkelt att nu på sociala medier engagera  människor genom att gilla, dela/sprida, kommentera sådana uthängningar? Tänk dig hur något sådant skulle påverka den mannen, hans familj, hans karriär, hans sociala liv så förstår vi nog att det är viktigt att vara väldigt försiktig med vad vi läser och hör.

Läste precis att regissören Ulf Malmros som blivit anklagad för våldtäkt och själv blivit uthängd på Facebook nu kommer att få den anmälning han gjorde mot kvinnan om förtalsbrott prövad. Det intressanta är att det som skall prövas är inte huruvida han var skyldig till våldtäkt eller inte (vilket dock lades ner) men huruvida kvinnan har gjort sig skyldig till just förtalsbrott genom att anklaga och hänga ut honom på sociala medier.

Jag tycker att det är skrämmande hur snabba vi människor är att kommentera under sådana eller liknande inlägg med kränkande ord om den personen som anklagas oavsett vad det handlar om (självklart värre om det handlar att man anklagar något för ett brott som våldtäkt)  för vi som kommenterar ett sådant inlägg vet med största sannolikhet inte om det är sant eller inte så länge det inte finns en dom.

Att fallet prövas blir en indikation för den här typen av ”offentliga hängningar” för jag kan inte annat än att påstå att det är vad vi gör. Vi dömer människor öppet, offentligt och utan att veta. Kan inte annat än att dra en parallell till offentliga avrättningar för även om det inte är ”samma sak” så misstänker jag att de som står felaktigt anklagade för exempelsvis våldtäkt känner massans skrik och blir för alltid påverkade.

En uppmaning om försiktighet denna måndag kväll efter att jag har kommit hem från ytterligare en intressant föreläsning…