Att ta med sig en sillburk på semestern …

Nicole och kompisen Kimmie hade tömt Nicoles rum innan jag kom hem så det är lite smått K A O S a casa Castellari men det bästa är att vi slipper bo i det då vi åker på vår semester imorgon bitti.

Före bilderna är tagna och om en vecka vet vi hur det där ”efter” kommer att se ut =)

Nicole visade mig även några inspo bilder i eftermiddag, sådana kort hon hoppas att jag kan ta på henne och kunde inte annat än skratta åt denna bild.

IMG_5198

Hur lätt är det att ta ett sådant kort tror hon? =)

#resamedentonåring

Berättade sedan för min mor när vi var där och lämnade Knut att jag får väl gå och köpa några abborrar men hennes svar var ännu bättre ”Köp en gammal sillburk” istället …

1081-dillsill-250gcrop

Hahaha! Nicole skakade bara på huvudet över att vi skratt så att tårarna rann för jag kan inte annat än att se problematiken i att göra en rekonstruktion på denna bild med eller utan sillar som flyter i vattnet =)

Vill ni se om detta går vägen så är våra instagram @michelacastellari och @nicoleccastellari för just där och på insta direkt kommer vi att uppdatera rätt så kontinuerligt från vår kommande semester <3

Nu skall vi förbereda det sista och lägga oss för vi skall nog gå upp mitt i natten…

 

Kärlek på stranden …

Som jag ofta gör läser jag dagligen vad som skrivs även i italiensk press för att inte ”tappa språket” och för att jag tycker att det är intressant att läsa vad som händer i mitt hemland.

De nyheterna som jag dock uppskattar mest är de som handlar om vanliga människor som artikeln där  Corriere della Sera uppmärksammar efter att Enrico, en ung italiensk bloggare uppmärksammade vad som händer framför ögonen på honom under semestern i vackra Sardinien (Sardegna).

”Han drar fruns rullstol i sanden i 3 km under 40 graders värme för att hon skall få komma till den finaste stranden”

20638630_1607828979248530_5407984055014176662_n-kOE-U43350803563205ZZF-593x443@Corriere-Web-Sezioni

Exakt så lyder rubriken där en man uppmärksammar denna äldre man som säger till en yngre italienske bloggaren som går fram till att hjälpa honom men som med vänlighet får höra att hans hjälp inte behövs, för han är van och framförallt för att ”jag kommer aldrig att lämna henne till någon annan”.

Mannen väljer inte bara att stanna vid första delen av stranden men att dra rullstolen till den finaste delen av den för att frun skall njuta av den vackra utsikten.

Enrico, den yngre bloggaren avslutar sitt inlägg med att ”L´amore, quello vero, era  lí” = Den riktiga kärleken var just där.

 

Kampen om ett barn …

Har hunnit en hel del innan butiksöppning men har en hel del kvar efter stängning för imorgon skall vi lämna Borås vid 5 på morgonen vilket innebär att vi får gå upp runt 4.30. Inte den roligaste tiden men å andra sidan betyder det att komma till Landvetter innan flygplatsen kryllar av flera resenärer och framförallt att landa på Ibiza vid lunchtid så att vi har hela eftermiddagen och kvällen framför oss.

Igår hittade jag inte den där klänningen som jag letade efter och som inhandlades i en butik i Riccione för ca 5 år sedan. Har bara glömt bort den och nu när jag ville hitta den så är den gömd någonstans troligtvis bland alla flyttkartonger. Tänkte packa ”smart” och inte ta med mig en massa kläder för det är alltid samma visa nämligen. Jag packar ner m y c k e t men så går jag ändå runt i shorts, linne och någon klänning till kvällen.

Nicole å andra sidan har helt andra planer. Hon tror att projektet ”tömma rummet då det skall stylas om” medan vi är borta innebär att alla kläder skall med på vår semestervecka =)

Själv tänker jag packa ner några pocketböcker och verkligen ta mig tiden att läsa åtminstone ett par av alla de jag har köpt då tanken om kvällsläsning finns alltid hos mig. En bok jag dock faktiskt hann läsa färdigt på min tur och retur resa till Köpenhamn (satt trots allt på tåget i 9 timmar) är boken ”Kampen om ett barn”, den sanna historien och berättelsen om en mamma vars enda misstag var att förälska sig under en period i fel man. den mannen som sedan anmälde henne gång på gång till olika myndigheter för påhittade saker men som hon ändå var tvungen att anlita advokater och betala de kostnader för att kunna försvara sig och själv komma till talan på det där byråkratiska sättet som vissa mål kräver.

IMG_4821

Värst av allt var att under längre perioder inte ha någon som helst kontakt med sin son trots att han ville vara hos sin mamma. Pappan, mannen som hon tidigare var förälskad i och blint förlitade sig på använde sin son för att komma åt henne.

Ett begrepp som direkt fick min uppmärksamhet lite extra var PAS (läs på bilden nedan).

IMG_4930

Oavsett vad föräldrarna tycker om varandra skall man som förälder (om inte den andre gör sig skyldig till fysisk eller psykisk misshandel) alltid se till och främja att barnet träffar och umgås med båda sina föräldrar oavsett vem som har vårdnaden.

En självklarhet kan man som sund förälder tycka men inte alls det för alla då barnen blir spelbrickor för att såra den andre föräldern utan insikten att den som framförallt skadas av detta är barnet.

Louise, som är författarinnan och mamman i denna sanna och gripande berättelse har under de åren som gick fått lära sig hur fel mydigheter kan handla och använder idag sina erfarenheter om de processer som krävs för att stödja andra föräldrar i samma  eller liknande situationer.

Vill du läsa boken eller kanske tom. få hjälp med de frågor som du kanske har i ämnet så kan du beställa boken på hennes hemsida där du även har kontaktuppgifter för att kanske maila eller skriva till henne.

www.louisewidman.se

Tror att det finns många föräldrar som delvis har fråntagits sina rättigheter som förälder av den enkla anledningen att den andre föräldern har lyckats manipulera lagen och hittat de kryphålen som alltid finns dessvärre.

Att försvara sina rättigheter är krävande på många plan och det är vad just denna bok handlar om.