När jag kom till Sverige för 25 år sedan …

För ca 25 år sedan kom jag hit från Bologna, Italien då jag som 20 årig ville göra ”något lite annorlunda” och ansåg att komma till Sverige var tillräckligt annorlunda och exotiskt för min del =)

Trots att jag är född och uppvuxen i Italien så har både min syster och jag dubbelmedborgarskap från tidig ålder då min mor är just svenska så det enda jag behövde göra var att skriva på att jag var här. I Sverige blev jag registrerad som en svenska som återvände hem, i Italien som en italienska som flyttade utomlands.

Jag valde Borås av alla vackra städer i Sverige av den enkla anledningen att mina morföräldrar bodde just här och så fick jag bo hos de under sommaren för att se hur jag ville göra i framtiden. Helst av allt ville jag flytta till USA och bli någon känd försvarsadvokat men så hade jag en underbar hund som jag inte ville flytta ifrån och som påverkade mitt val.

Den tiden hos mormor och morfar var så otrolig mysig för jag sommarjobbade på Borås Djurpark där jag fick en massa nya vänner samtidigt som jag hade mina två underbara morföräldrar som gjorde allt de kunde för att jag skulle trivas. Jag hade det helt enkelt helt fantastiskt mysigt.

Log när de trodde att alla som inte var födda i Sverige kunde få bidrag i form av en summa pengar för att ”komma igång”.  De ringde till socialtjänsten för att jag skulle få gå på ett möte huruvida detta stämde eller inte. Själv blev jag inte berättigad något bidrog men min handledare sa ”Frågan jag kommer att ställa får jag egentligen inte ställa men då jag slutade för 5 minuter sedan är jag egentligen inte i tjänst. Får jag bjuda dig på lunch?”

Kom hem till mormor och morfar med ett leende på läpparna och med insikten att det där med bidrag gällde inte mig men även med vetenskapen att även på socialkontoret kan de falla för vissa frestelser. Det var min alldeles personliga erfarenhet om socialkontoret =)

I dagarna har en viss artikel upprört många då den delas och kommenteras på sociala medier. Majoriteten är väldigt kritiska till att en man har fått l å n a av Nacka Kommun tre bostadsrätter köpta till ett värde av 14 miljoner kronor för att han skall bosätta sig där med sina tre fruar och 16 barn.

Det är nog svårt att inte reagera på detta av olika anledningar. Mannen är polygamist, något som godkänns pga. att han har ingått månggifte  i ett annat land och inte här i Sverige där detta är förbjudet men även för att han och familjen får nu bo i  3 extremt dyra bostäder som de flesta av oss inte har råd med trots jobb och kanske extra jobb.

Det är nog den här typen av politiska beslut som bäddar till att många blir frustrerade och känner en stark form av orättvishet något som dessvärre kommer att framförallt gynna ett parti som åtminstone jag inte vill skall fatta de större besluten i Sverige då jag förknippar partiet med åsikter som inte hör hemma i ett demokratiskt land.

Nog dags att andra partier vågar tycka och besluta om frågor som känns provokativa. Jag anser mig nämligen inte vara rasist bara för att jag inte tycker att en polygamist skall få 3 bostadsrätter till ett värde av 14 miljoner kronor.

Skall tilläggas att jag grundar min åsikt efter att ha tagit del av artiklar i Aftonbladet och Expressen som jag har läst och en av er underbara läsare har skickat mig länken till DENNA artikel då det är viktigt med den där helhetsbilden…

Till de som undrar tackade jag bara ja till den där lunchen för 25 år sedan trots att jag sedan även blev tillfrågad om en middag =)

 

Click for murder …

Vem är en främling för oss idag?

De flesta av oss är nog uppfostrade i tron att en ”farlig främling” är/kan vara den ”någon” som vi inte känner och som dyker upp i en gränd på kvällstid när mörkret faller, då  reagerar och väcks våra sinnen om en ”fara”, den faran som våra föräldrar lärt oss att undvika genom att exempelvis inte gå själva på kvällstid.

I dagens samhälle dock, där vi får vänförfrågningar på exempelsvis Facebook där människor presenterar sig med en profilbild så har vi en tendens att se de mer som ”nätvänner” än ”främlingar” trots att vi inte har någon som helst aning om vilka dessa personer är. Vi faller offer för en falsk trygghet om ”vänskap” av den enkla anledningen att vi får någon slags presentation och ett namn via Facebook/instagram/mm.

 Har ikväll tittat på en dokumentär om hur mördare idag är ett enda ”click” ifrån sitt nästa offer och hur våra tonåringar genom att godkänna en vänförfrågan från någon de inte känner kan falla för någon som har helt andra intentioner.

Idag vet man att det kryllar av sexförbrytare som är idag mer sofistikerade och har gått ifrån den klassiska ”jag har godis i bilen” tricket för att istället fokusera sitt sökande genom sociala medier i syfte att locka till sig sexuella offer.

Det är en skrämmande bild om gromning och om hur lätt sexförbrytare manipulerar våra barn/ungdomar genom att ge de den typen av komplimanger som de känner igen från filmer och serier och som de själva längtar efter att få höra.

Exemplet som visades i dokumentären ”Click for murder” visar hur enkelt en man fick kontakt med en 15 årig tjej för att 20 minuter från första meddelandet få förtroendet om hennes tel.nr.

Detta exempel fick ett hemskt slut då hon blev mördad och tydligt visar hur den mörka gränden har bytts ut mot sociala medier.

click_for_murder

Det är dock inte bara våra tonåringar/barn som skall våra uppmärksamma på vilka som skriver då även vi vuxna om singlar kanske har nätdejtat och kunnat hamna i en farlig situation.

Vi är nog fortfarande lite ovana och naiva när det gäller nätet och därför blir sådana dokumentärer viktiga att titta på då de belyser en ny verklighet.

Nicole har en kompis här så de skrattar och spelar musik medan jag själv skall nu borsta tänderna och ta min Propovan =)

Godnatt <3

Att planera kattkalas …

Snart fyller vår lilla katt Molly 1 år och självklart skall detta firas med tårta <3

IMG_9045

Vi har nämligen alltid firat Knut, ibland lite överdrivet för det älskar jag att få göra när jag är på det där ”more is more” humöret så rättviseprincipen gör gällande att vår relativ nya familjemedlem får också lite extra uppmärksamhet på sin dag.

Min dotter tycker att jag är SÅÅÅÅ pinsam att i min ålder ens vilja ha kalas för min katt medan för mig är det bara en underbar rolig självklarhet att göra.

Har ringt till Annicka på Byttorpsfinbageri här i vår småstad för att hon är känd för att göra tårtor som är både vackra och goda och efter att ha fått olika Inspo bilder så valde jag min favorit. Att Annicka bad mig skicka bild på Molly för att hon skulle efterlikna katten på tårtan i färgerna säger bara att hon är rätt person för uppgiften.

Ni får dock vänta tills på söndag/måndag för att se bilder på den färdiga tårtan för det är då vi skall sjunga ”Ja må du leva” för en katt på 1 år =)

Har du vanan att fira dina djur och isf. hur firar du de?