Årets Julkalender …

På morgonen idag lastade jag i bilen en kasse med kläder som Nicole har nu kasserat och en kasse med skor som vi båda inte längre använder men har använt.

Min mamma jobbar frivilligt en gång i veckan i en second hand butik där intäkterna går till välgörande ändamål så när vi ”rensar” i garderoben så får hon gå igenom kassarna innan hon tar med sig de till butiken.

Jag kom precis när första avsnittet av årets Julkalender började så hon frågade mig om jag ville stanna de där 15 minuterna som ett avsnitt varar vilket jag gjorde.

Tror inte att jag någonsin har tittat på Julkalendern med undantag för kanske några avsnitt när Nicole var liten så lite mysigt att ta del av något som många tittar på med förväntan.

Personligen tyckte jag att historien var mysig och speglar lite av en sanning även om många föräldrar verkar ha blivit upprörda. Kritiken gör gällande att föräldrar försöker få barnen att tro att den tomten som besöker de på Julafton är den riktige men Julkalendern kommer bara att åstadkomma att barnen vill dra i skägget för att se om den är på riktig.

Lite som för 2 år sedan då jag fick träffa denna tomte (se bilden nedan) hemma hos Tania och nej, denna var kanske inte den riktige =)

Trots att jag vet att det finns många låtsas tomtar som rör sig i världen på Julafton så vet jag dock något som kanske inte alla vet: den riktige Jultomten finns vilket jag har nämnt tidigare om i bloggen.

Hur jag kan veta det? Enkelt… När Nicole var 2-3 år var jag, hennes pappa och hon på semester på underbara ön Aruba i Västindien. Nicole och jag var i foajén när en äldre man som såg exakt ut som den bilden de flesta har om hur Tomten ser ut.

Vitt hår, vitt skägg, lite mage, världens snällaste små ögon och han var klädd i bland annat en Hawaii skjorta. Inom mig blev jag glad för tänkte att han hade nu semester och njöt av lite ledighet innan Julen skulle sätta igång (vi var där i november) med all den stress denna högtid innebär för just honom. Jag kunde så klart inte slita blicken från honom vilket han måste ha märkt för när han gick in i hissen vände han sig mot mig, tittade mig i ögonen och sa ”Ho ho ho”.

Då jag har sett honom så vet jag alltså att han finns så ni kan känna er trygga <3

Leave a Reply

avatar
  Subscribe  
Notify of