Att få sprida Knuts aska en vacker somrig dag …

Igår kväll när jag vid 20 tiden satt i bilen på parkeringen för att hämta Nicole på sitt jobb ringde veterinären för att säga att hon var i stan om jag ville ta emot Knuts urna med hans aska i. Två minuter senare kom hon till parkeringen och där fick jag ta emot honom.

En väldigt märklig känsla. Nicole ville från början att han skulle få vara hemma med oss medan jag hade som önskemål att hans aska skulle frias från urnan och då vid min favoritsjö där jag som lite alltid badade och älskade att vara och där även mina två andra hundar finns Jack och Bambi.

Tror att hon förstod att det var viktigt för mig att han skulle få vara fri och så fick det bli. Efter att jag körde henne till jobbet kl. 9.30 idag åkte jag direkt till Västersjön med den lilla urnan i trä där hans namn stod. Höll den, kramade den och tårarna forsade medan jag gick ner mot sjön efter att ha parkerat bilen.

När jag kom till bryggan satte jag mig för att öppna den lilla urnan.

Ytterligare en underbar somrig dag och även om det kanske egentligen inte spelar någon roll så var det viktigt för mig att solen sken, fåglarna kvittrade och sjön glänste som en spegel.

På min Insta story @michelacastellari filmade jag när jag sedan släppte askan i sjön och den glittrade under tiden vilket gjorde även det momentet magico.

Det är kanske helt vanligt men jag kunde inte annat än att tycka att det var magiskt i sig hur sjön reagerade när askan kom till den.

Kastar man vanlig sand händer ju precis ingenting, vad är det som gör att det blir en sådan reaktion i vattnet och att askan lägger sig som guld på botten?

Just där det är små glittrigt hade jag till en början spridit lite av hans aska, är det inte väldigt märkligt att den lyser i en ton av guld?

Satt där en stund och tittade ner men han fortsätts lysa hela tiden och kanske är det så att man letar efter tecken på något andligt men för mig var det verkligen en stund då jag kände att han var med mig på riktigt.

Inte ens den lilla urnan kunde jag tänka mig slänga eller behålla inomhus och då den är i trä slängde jag den i skogen precis där nere vid sjön så får naturen ta hand om även den.

 

Fortatte att gråta och tog bilen till Pickesjön för att bara gå en promenad i skogen och rensa lite tankarna. Känner att han fick en fantastisk insomning hemma i sitt trygga hem med oss samlade och en lika fantastisk ”begravning” i naturen en solig dag med mig och en massa andra små djur som vittnen.

Tack Knut för 12 fantastiska år <3

13 thoughts on “Att få sprida Knuts aska en vacker somrig dag …

  1. Så vackert nu får han vila i en vacker omgivning. Tänk att lille Knut fick ha en så stor plats på jorden. Kram

  2. Känner med dig, har också fått ta farväl av både hund och katt. Så fint det var i vattnet efter askan, undrar om det alltid är så när man sprider det i en sjö? Lycka till nu med pluggandet och utförsäljningen så hoppas jag att resten av året blir bra för dig.
    Trevlig helg!

    1. Tyckte också att det blev väldigt märkligt/annorlunda och vackert med den lysande guldiga som blev. Vanlig sand blir inte så men vet inte om det är något speciellt med just aska … ingen aning. Tusen tack, ligger efter med pluggandet då jag har inte hunnit med allt som har varit både på jobbet och känslomässigt men ska nog komma ikapp mig. Tack detsamma …

  3. Så vackert skrivet,,,,❤️❤️❤️❤️❤️❤️Har inga ord, blir bara fel,, Mina tårar rinner , för jag känner så mkt för djur,,, kram till dig!

  4. Så sorgligt men fint. Tycker så synd om dig och Nicole, det är så tungt när en liten varelse som man älskat under så många år bara försvinner. Det är känsla man aldrig vänjer sig vid. Stor kram till er båda

    1. Tack snälla, det är en sorg när någon varelse man har haft så länge går bort men tröstar mig med att han fick somna in i sitt hem omgiven med kärlek och att hans aska är nu i det fria på mitt favoritställe … Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *