Ser du just nu på din klocka?
Står du just nu och stryker din skjorta, rättar till håret, eller kanske lägger fram klänningen samt gör dig i ordning för att gå någonstans ikväll? Skyndar du fram medan folk passerar eller står omkring på bussen, på spårvagnen eller i tunnelbanan till ljudet alla raketer eller smällare som hörs nära eller långt borta när du går i dina finskor eller i klackar på väg.
En slags förväntan i luften men kanske mest mellan skratten och samtalen någon sekund som går till att tänka, vad hände mig 2015 och kanske än mer, vad väntar 2016?
Vissa har redan svaren, någon ber ikväll om någon annans hand och ett giftermål till sommaren, vänner planerar resor, självförtroende stärks med lite hjälp av ett glas, en man klappar ömt sin kvinnas mage och nästa år kommer två bli tre, någon sitter vid sin förälders bädd på sjukhuset och håller hårt dennes hand för även om det är ett nytt år kommer mamma eller pappa bara flyktigt få uppleva det medan det i en annan del av sjukhuset föds en liten människa till den stora världen.
Men för de flesta väntar innan dess en god middag, något gott att dricka, följa nyårstalet eller någon som håller tal i ens närhet och sedan fyrverkerierna. Några timmar i natten för att det sedan blir morgon, men någonting är annorlunda, för det är ett nytt år.
Som liten var nyår mest av allt den enda dagen om året då man fick vara uppe utan att någon vuxen pekade på en och med förmanade röst sa att nu är det alt läggdags. Visst, var det ett par år man inte lyckades förhandla till sig att få stanna uppe hela kvällen och fick lov att nöja sig med att bli väckt vid tolvslaget men med tiden var det nästan en prestation att hålla sig vaken hela tiden.
Detta framförallt med tanke på hur tråkigt en vuxenmiddag var samt hur lustiga alla blev efter några glas. Och någonstans handlade nyåret egentligen bara om att få vara uppe vid tolvslaget samt se någon stackare stå och frysa samt av misstag bränna av ögonbrynen i samband med att det var dags att avlossa några raketer (eller så var det bara min pappa som var så klumpig som råkade ut för sådant).
Men som vuxen vilket jag också skrev inledningsvis går tankarna annorlunda. För det handlar trots allt om ett nytt år. Och i de nya ligger löften, hopp, möjligheter, gör om gör rätt samt även det okända som där och då när klockan passerar tolv blir något man kan ta på…Och kanske det hela går att sammanfatta med att det vid nyår är då man avger ett nyårslöfte för nästa år.
Ett löfte till en själv, för någon annan eller för oss, ”Mitt löfte är att…” Kanske det är något man tänkt länge på eller så kommer tanken tillbaka när man sakta vandrar hem från stan morgonen efter medan man navigerar mellan fruset vatten och rester utav fyrverkerier och smällar…
För många gånger är det så att vi själva har i likhet med promenaden hem navigerat mellan fyrverkerier och smällar under året som varit. Känslan att finna någon fantastisk som kanske även tycker en själv är desamma. Eller när samtalet kommer och någon på andra sidan telefonen gratulerar till ett arbete man sökt eller en välkommen klapp på axeln att det man gör om dagarna uppskattas av någon annan, Intagningsbesked till en utbildning, papper från läkare att cancern äntligen är besegrad, fyrverkerier i alla dess färger.. . Eller smällare, relationer som tar slut, ett arbete som tar mer än det ger, drömmar som inte verkar kunna förverkligas eller sjukdomar som kommer i värsta tänkbara ögonblick. Smällar(e) som får oss att skaka av skräck… Och vi försöker navigera mellan alltsammans.
Gator och platser som påminner oss om det som är eller har varit BOOM, saker man önskat vore annorlunda eller kanske kan bli annorlunda BAAM. Gator, byggnader, smaker, känslor som kommer fram när vi passerar på gott eller ont…Visst det är ett nytt år men allting kommer inte eller för den delen kan förändras bara för klockan slår tolv… Nej vissa saker förblir densamma. Och det handlar egentligen inte om det utan vart vi väljer att ta vägen härnäst.
Ett löfte är vad vi gör det till varken mer eller mindre. Vi kan välja att avsluta något eller att påbörja något, stanna kvar eller gå vidare, bara se framåt eller förmå oss själv att se bakåt. Ibland behövs båda delar och ibland så leder det ena till det andra. Men löftet är många gånger ett första trevande steg och någonstans måste man alltid börja…
Vad blir mitt nyårslöfte? Är det inte så att om jag berättar så uppfylls det inte? Det är egentligen ingen hemlighet vad jag önskar men kanske är jag ändå lite vidskeplig och stannar här för denna gången… Jag kommer ibland de här timmarna komma tillbaka till vad jag lovat mig själv. Kanske bara i någon sekund medan jag knyter slipsen, tar spårvagnen in mot stan, under några sekunders tystnad mellan kvällens samtalsämnen eller när nyårsfyrverkerierna hörs runt omkring där jag står och fryser utomhus kring tolvslaget.
Vad väntar mig 2016?
Jag vet inte alls men det är också därför när klockan slår tolv som jag antagligen kommer rycka till och det har ingenting med kylan att göra. Nej, för ett nytt kapitel skrivs, 2016…
Gott nytt år…
/Tomas
Jag är kanske väldigt ytlig men dessa sk ”gästinlägg” är inte ett dugg intressanta att läsa. Alldeles för många ord och enligt mig känns det väldigt pretentiöst. Nej, fortsätt att skriva själv, Michela, du gör det bättre själv!
Skall skriva själv Nettan =) Lovar …